Resursåtervinning – konceptet som har anammats i hela världen

Anita Pettersson vann Forskar Grand Prix 2016.

Redan från start fick Resursåtervinning en ansenligt stor grupp doktorander. Här är forskargruppen för bioteknik, material och energi samlad 2014.

Det internationella samarbetet för Resursåtervinning var väl etablerat redan från start. Inom ett samarbete med Indonesien besöktes bland annat avfallsdeponier.

Forskningen kring matsvinn har väckt stor uppmärksamhet. 2018 tilldelades Kamran Rousta, Pedro Brancoli och Kim Bolton en utmärkelse för mest nerladdade publikation.

Madumita Sadagopan och Agnes Nagy forskar kring återvunnen betong, något som är högaktuellt inom byggsektorn.

På senare år har forskningen kring svamp uppmärksammats flertalet gånger. Bland annat har ett företag bildats för att ta forskningen vidare genom att utveckla nya livsmedel och foder. Här visar Mohammad Taherzadeh svampbiomassa.

Under åren fram till och med 2023 har 37 avhandlingar inom Resursåtervinning publicerats.

Det hela började i liten skala i början av 2000-talet då man byggde upp utbildning och forskning inom bioteknik, polymerteknik och energiteknik vid dåvarande Institutionen Ingenjörshögskolan. Snart såg man intressanta synergieffekter genom att knyta samman ämnena under ett och samma paraply – Resursåtervinning.

Högskolan fick 2007 rättigheter att utbilda inom Resursåtervinning på masternivå och tre år senare, 2010, ansökte man om forskarutbildningstillstånd inom Resursåtervinning. Det blev ett positivt besked 2011, vilket gjorde det möjligt att examinera egna doktorer. Sedan dess har närmare fyrtio doktorander disputerat, flera av dem från andra länder i världen. Innan dess kunde de egna studenterna alltså inte doktorera vid Högskolan i Borås, utan de skrevs in vid andra lärosäten, men genomförde den praktiska delen av sina projekt vid Högskolan i Borås. Den allra första disputationen i egen regi inom Resursåtervinning genomfördes 2014.

Under paraplyet Resursåtervinning kunde man i de olika ämnena dels dra nytta varandras forskningsprojekt, dels bli starkare vid ansökningar av forskningsmedel och via utbildningen på grund- och avancerad nivå kunde man bygga upp en egen stabil kompetensbas. Under senare år har området utvecklats vidare genom att även lyfta in sociala aspekter.

I dag knyts grundutbildningarna samman med forskningen och studenterna på grundnivå kommer tidigt i kontakt med forskningen. På masternivå deltar studenterna i olika forskningsprojekt och producerar forskningsartiklar tillsammans med forskarna.

Från nedbrytning och återvinning till utveckling av nya produkter

I början låg fokus på att forska kring metoder och processer för nedbrytning och återvinning av olika slags avfall för att producera biobränslen, olika slags polymera material som kompositer och bioplaster samt effektiv förbränning av avfall vid produktion av värme och el. Därifrån till i dag har forskningen tagit stora steg framåt och nu handlar det också om att med olika framforskade ämnen och material undersöka vad det går att utveckla för nya produkter, till exempel djurfoder, livsmedel, biobränslen och nya material. Med denna samlade kompetens har man inom Resursåtervinning kunnat knyta samman hela livscykeln för produktion, avfallshantering och återvinning, där avfall och restprodukter nu ses som värdefulla resurser.

Nyckeln till framgång – att vara öppen för möjligheter

En som har följt utvecklingen under åren är Kamran Rousta, prefekt för Institutionen för resursåtervinning och samhällsbyggnad. Han började själv som en av flera internationella studenter på masterprogrammet Waste Management and Resource Recovery 2005.

– Jag minns vårt möte med professor Mohammad Taherzadeh. Vi hade en tankeväckande diskussion där han förklarade att nyckeln till framgång ligger i att se möjligheter och uppmanade oss masterstudenter att inte begränsa oss till en enda inriktning, utan i stället hålla dörrarna öppna för olika möjligheter.

Något Kamran Rousta fick med sig redan från början var vikten av att kunna göra en bra pitch för sina projektidéer och det lyckades han med.

– När jag gjorde mitt examenarbete såg jag en brist inom området Resursåtervinning – att det saknades sociala aspekter. Efter examen fick jag anställning som universitetsadjunkt och blev kollega till Mohammad Taherzadeh. Jag pitchade min idé om att inkludera sociala aspekter i Resursåtervinning. Jag fick grönt ljus att forska på min idé och jag blev doktorand.

Kamran Rousta disputerade 2018 och 2021 blev han docent. I dag handleder han egna doktorander i projekt inom Resursåtervinning med fokus just på sociala aspekter. Ett exempel är kring vilka faktorer som kan förmå människor att minska sitt matsvinn.

Unika labbmiljöer och uppmuntrande kultur

Något han menar är av stor betydelse för utbildningen och forskningen är labbmiljöerna, vilka byggts upp helt från grunden till de unika och välutrustade miljöer de utgör i dag, ur såväl ett nationellt som internationellt perspektiv.

Något han också vill framhäva är en kultur som genomsyras av frihet och uppmuntran att utvecklas som forskare.

– Vi har en kultur där vi inom våra forskargrupper stöttar varandra, vi delar med oss och uppmuntrar varandra. Detta är inte något som är självklart, utan det är något vi jobbar för hela tiden, att visa att var och en i grupperna bidrar till en sådan kultur.

Samhörigheten inom Resursåtervinning visas även på alla publikationer inom Resursåtervinning där man anger att de är producerade vid the Swedish Centre for Resource Recovery, University of Borås. Detta är också ett sätt att lyfta fram forskarutbildningen internationellt.

Resursåtervinning fortsätter att växa

– Resan för att bygga upp vårt forskningsområde fortsätter, vi fortsätter att växa. Vi bygger vidare på en viktig identitet och visar att vi mellan de olika ämnena som ryms inom forskningsområdet har en gemensam vision och gemensamma mål, förklarar Kamran Rousta och tillägger:

– Det är viktigt att fortsätta utveckla forskningsområdet, men det måste också förvaltas på ett bra sätt, samtidigt som är det viktigt att hinna reflektera under vägens gång.

Forskningsområdet har vuxit så pass att det når ut över hela världen. Många av dem som doktorerat under åren har i dag avancerat till professorer, både här i Sverige och i andra delar av världen. Och området har ett nätverk som växer.

– I dag får våra forskare inbjudningar till att delta i projekt både nationellt och internationellt, säger han.

Drivande och lyhörda seniora forskare

Anita Petterson, docent, är ytterligare en av de många forskare som inledde sin karriär inom Resursåtervinning som student och som sedan funnit sitt kall här.

– Det är roligt att vara en del av Resursåtervinning och se hur området har utvecklats med allt fler forskare, doktorander och postdoktorer. Vi lyssnar på industrins behov och samhällets frågor. Resursåtervinning består huvudsakligen av fem undergrupper, Industriell bioteknik, Polymerteknologi, Energiteknik, Byggteknik och Resource Management och alla har växt och hittat sin form. Samarbetet mellan de olika forskargrupperna har alltid funnits och har fördjupats under åren. Så har även samarbetet med forskargrupper inom andra områden på högskolan gjort, liksom med andra lärosäten i Sverige och internationellt, berättar hon.

Framgången, menar hon, beror på att högskolan har många drivande seniora forskare som är lyhörda och lägger mycket tid och energi på utvecklingen av området, samt att resursåtervinning är aktuellt i samhället, vilket också ger medvind.

– Mitt intresse för framtidens energiproduktion och oron över hur vi behandlar vår planet Jorden, var starka drivkrafter för mig när jag började min forskarkarriär. Att minska växthuseffekten, minska avfallsproduktionen, att ha en hållbar avfallspolitik med globalt kraftigt minskade utsläpp av miljöfarliga ämnen och där vi kan hjälpa andra länder i detta arbete, tror jag är de viktigaste uppgifterna vi har, säger Anita Pettersson.

Den internationella miljön sticker ut

Tomas Wahnström, studierektor för forskarutbildningen inom Resursåtervinning sedan över tio år tillbaka berättar:

– Det mest minnesvärda under mina år som studierektor är den spännande internationella miljön. Internationalisering och speciellt internationalisering på hemmaplan är ju i dag prioriterade uppgifter för högskolorna och Resursåtervinning är en mycket internationell miljö. Detta tycker jag är fantastiskt berikande för utbildningen. Doktoranderna kommer från ett drygt tiotal olika länder och miljöer och tar med sig sina erfarenheter och problemställningar. Denna blandning ger en mycket kreativ miljö. Under åren har vi även anställt ett antal av våra egna disputerade doktorander som handledare, vilket har inneburit att även handledargruppen är mycket internationell.

Resource Recovery ett koncept känt i hela världen

Professor Mohammad Taherzadeh, forskargruppsledare för bioteknik och en av de mest inflytelserika forskarna i världen enligt en rankning som presenterades 2023 av Stanford University, berättar:

– Resource Recovery var till en början ett okänt begrepp både i Sverige och internationellt. Man talade då framför allt om Waste Management eller Waste Treatment, alltså om att hantera avfall. På Högskolan i Borås utvecklade vi tre olika koncept: Waste Refinery för nationellt samarbete, Waste Recovery för internationellt samarbete och Resource Recovery för vår forskning och utbildning. Nu är detta koncept känt i hela världen och Högskolan i Borås sticker ut inom området globalt. Resource Recovery är nu integrerat i olika ämnesdiscipliner i hela världen, berättar han.

– Efter den industriella revolutionen med ökad befolkning och välfärd i världen, har vi kraftigt ökat vår konsumtion av alla naturresurser och den ackumulerade mängden avfall, avlopp och avgaser bidrar i dag till den klimatpåverkan som vi ser, säger han och fortsätter:  

– Om vi inte kan bryta trenden och minska vår konsumtion av jordens resurser, återstår bara resursåtervinning som ett sätt att återföra resurser till kretsloppet mycket snabbare än vad naturen klarar med sina egna processer. Vi brukar säga: Waste is a resource, but our knowledge is not enough to utilise it.

Ett resultat av denna 20-åriga resa är bland annat en avknoppning från forskningen inom Resursåtervinning till företaget Millow som producerar mat baserad på svamp som bland annat köttsubstitut. De senaste åren har ett stort fokus inom bioteknik legat just på att odla svamp på restprodukter för att sedan utveckla nya livsmedel på denna svamp.

Detta företag fick hjälp av den kände designern Rob Janoff, som bland annat haft uppdrag för Apple. Vid ett besök i biotekniklabbet på högskolan sa han: ”Det handlar om svält, att spara vatten och andra naturresurser. Millow är hållbar mat. Att göra en design för något som har ett gott syfte är ovanligt, det handlar nästan alltid om att göra vinst. Så när jag fick höra om det här så ville jag vara med.”

Mohammad Taherzadeh visar Rob Janoff och hans medarbetare biotekniklabbet.

Forskningen inom Resursåtervinning präglas av en kultur där forskarna och doktoranderna stöttar och uppmuntrar varandra – och man firar tillsammans när framsteg görs. Som här 2017 med samling för att grilla tillsammans.

De unika labbmiljöerna gör att forskare och nya doktorander söker sig till Högskolan i Borås. Två forskare som började som studenter på grundutbildningen och är kvar än i dag är Patrik Lennartsson och Päivi Ylitervo.

Mikael Skrifvars visar en doktorand utrustningen i polymerlabbet.

Sunil Kumar Lindström Ramamoorthy valde Sverige och Borås att studera på masterprogrammet i resursåtervinning. I dag är han forskare inom polymerteknologi.

Mofoluwake Ishola från Nigeria var en av de första internationella doktoranderna. Hon disputerade 2014 med en avhandling kring membranbioreaktorer.