Daniel Larsson

Född 1970. Docent i historia vid Göteborgs universitet, lektor i historia vid Institutionen för pedagogiskt arbete vid högskolan i Borås, med undervisning främst på lärarutbildningarna. Jag är från 2022 även studierektor för institutionens högre utbildningar.

Jag disputerade vid Göteborgs universitet våren 2006 på avhandlingen Den dolda transitionen, en studie av befolkningsförhållandena i Sverige under 1600- och 1700-talen. Avhandlingen tangerar försörjning, sjukdomar och kriser, och fördjupade ett gammalt intresse för socialhistoria. Detta intresse präglar också Vid fallen. Om Trollhättebygdens historia, en stadsmonografi som skrevs på uppdrag av Trollhättans kommun 2008–2010, tryckt våren 2011. Det sistnämnda arbetet innebar studier av den lite modernare politiska och ekonomiska urbana historien, men födde också ett intresse för den socialpolitiska utvecklingen i landets städer de omtumlande årtiondena runt sekelskiftet 1900. 2011–2013 fördjupade jag ytterligare intresset för social- och sjukdomshistoria i och med arbetet med monografin Kolera. Samhället, idéerna och katastrofen 1834 (Carlssons Bokförlag 2015).

2013-2017 arbetade jag med ett VR-finansierat projekt där jag återvänder till de tidigmoderna kriserna och epidemierna, och rumsliga såväl som longitudinella studier på individ och socken- som läns- och riksnivå.

Under senare år har jag även haft förmånen att bli involverad i projekt i historisk arkeologi. Dels i uppdragsgrävningarna av Nya Lödöse i Gamlestaden i Göteborg, dels i projektet "Urban Diaspora - Diaspora Communities and Materiality in Early Modern Urban Centers", med säte på Moesgaard museum, Danmark, men i samarbete med ett flertal andra institutioner.

I dagsläget arbetar jag tillsammans med en kollega vid Göteborgs universitet på en monografi rörande de demografiska, försörjningsmässiga och inte minst politiska och kulturella implikationerna av 1690-talets stora europeiska svält.

Till forskarens publikationer i DiVA (Digitala Vetenskapliga Arkivet)