När livet står på spel – polisstudenternas möte med psykisk ohälsa

Att möta människor med psykisk ohälsa eller i missbruk är en stor del av yrkesvardagen för poliser i yttre tjänst. Men vad säger man när man möter en person som säger ”Jag vill inte leva mer, mitt liv är slut”? Det handlar om komplexa möten och svåra frågor med höga insatser. Vid Polisprogrammet på Högskolan i Borås utbildas studenterna i polisiärt arbete vid psykisk ohälsa och missbruk.

– Studenterna är väl införstådda med att polisyrket handlar om att skydda, hjälpa och ställa till rätta. Men de kommer inte bara att bli poliser – de är också människor, säger David Robertsson som är en av de polislärare som jobbar med ämnet.

På polisutbildningen i Borås tas därför frågan om psykisk ohälsa på största allvar, där fokus ligger på att ta sig tiden att bemöta människor, och att kunna hantera frågan hos sig själv. Aleksandra Jarling, universitetslektor och specialistsjuksköterska med inriktning mot psykiatrisk vård, är kursansvarig:

– Vid polisutbildningen i Borås har vi sedan start jobbat integrerat mellan polis- och vårdperspektivet. Vi ger studenterna en bred och nyanserad kunskapsgrund om hur vi kan förstå personer som lever med psykisk ohälsa.

Det handlar alltså om en viktig dimension av polisyrket, där empati, lyhördhet och förståelse står i centrum. Studenterna läser kurser under tredje terminen på Polisprogrammet som till viss del är teoretisk, men stort fokus läggs på tillämpade övningar.

– En polis möter inte bara personer som ska hanteras, vi möter människor som vi ska hjälpa – som ska bemötas och tas om hand. Det är ett stort glapp mellan att bara omhänderta någon juridiskt och att göra det empatiskt och trovärdigt. Det senare kräver stor kunskap, säger David Robertsson.

Från polisiärt till vårdande läge

Det ligger ett lugn över polisutbildningens övningsområde på Sagagatan, idag är det inga högljudda övningar på schemat. Polisstudenterna Oscar och Maja kliver in i en av övningslägenheterna och möts av en orolig förälder och en ung tjej som säger att hon inte längre vill leva. Patrullen delar snabbt upp sig, Oscar går ut till köket med föräldern medan Maja sätter sig bredvid tjejen i hennes säng.

– Min puls går upp när jag kliver in i lägenheten och jag går in i polisrollen. Jag försöker att separera det personliga och professionella, men man blir väldigt personlig när man sitter ner och pratar, men det brukar komma över en efteråt, säger Maja och Oscar tar vid: 

– Det är ett helt annat polisarbete än mycket av det andra vi gör på utbildningen, det känns jätteviktigt för oss att vi får prova på och fördjupa oss kring detta.

Polislärare David följer övningen en bit ifrån, men med stort fokus. När övningen avbryts möts lärare, studenter och figuranter och reflekterar tillsammans om vad de varit med om. David tar tillfället att lyfta en viktig del med studenterna.

– Det som är viktigt men också svårt är att hela tiden gå från ett polisiärt läge till vårdande läge och vice versa. Det gäller att ta sig tiden och ta in hela kontexten, säger David Robertsson.

Reflektion som verktyg – att förstå sig själv i mötet med andra

Att arbeta med frågorna om psykisk ohälsa och missbruk är tveklöst komplext. Högskolan i Borås har därför tagit ett medvetet grepp där reflektion som lärande tar stor plats.

– Under våra lektioner och ute i verkligheten får man konfronteras så otroligt mycket med sig själv – vad händer med mig när jag möter de här människorna och hur ska jag utvecklas för att klara av att hantera mitt arbete. Man måste hitta verktyg för att hantera svårigheter och där fyller reflektion som lärande en stor funktion, det är studenterna själva som arbetar fram en egen förståelse för de svåra frågorna, säger Aleksandra Jarling.

Det är också viktigt att det vårdande perspektivet introduceras tidigt i kursen, så att studenterna får ”hela bilden” redan från början, och de utvecklas snabbt.

– Det är stor skillnad på studenternas förståelse och reflektioner i slutet av kursen. Likaså upplever studenterna att ämnet har hög relevans för deras framtida yrkesutövning, de vet att de tyvärr kommer att möta människor med psykisk ohälsa ofta i sitt arbete, avslutar Aleksandra Jarling. 

Polisstudenten Oscar sätter sig med den förtvivlade föräldern i köket.

Att möta utsatta människor är en stor del av yrkesvardagen för polisen.

"Min puls går upp när jag kliver in i lägenheten och jag går in i polisrollen. Jag försöker att separera det personliga och professionella, men man blir väldigt personlig när man sitter ner och pratar", säger polisstudenten Maja

Läs mer

Polisprogrammet