Det har visats att förhöjd hjärtfrekvens är kopplat till ökad ohälsa. Ambulanspersonal verkar löpa ökad risk för posttraumatiskt stressyndrom. Tidigare studier av stress kopplat till ambulansyrket har fokuserat på personlig skattning eller mätning av blodtryck.
En studie har visat att larmet i sig innebär en stressor, eller påfrestning, som ökar ambulanspersonalen hjärtfrekvens.

I studien "Är hjärtfrekvens en lika säker markör för stress som salivkortisol?" testas hypotesen att ambulanspersonalens hjärtfrekvens samvarierar med kortisol i saliv.

En pilotstudie kommer att genomföras. Samtlig personal på en ambulansstation tillfrågas om deltagande. Fem personer väljs ut slumpmässigt. Försökspersonerna bär pulsklocka för kontinuerlig hjärtfrekvensmätning. Två salivkortisolserier lämnas vid prio1-larm. Varje serie innefattar fyra kortisoltester:

1.  vid larm
2. när patienten är lastad i ambulans
3. efter överrapportering på sjukhus samt
4. vid hemkomst till station.

Som referens tas två kontrollprov tagna under två olika lediga dagar vid samma tidpunkt som larmet, (en gång hemma och en gång på arbetet). Utöver detta kommer varje deltagare att lämna dygnsurin för mätning av urinkortisolhalt (ett dygn hemma och ett dygn på arbetet).

Studien har betydelse för att  belysa graden av stress som ambulanspersonalen utsätts för. I förlängningen av dessa studier planeras djupintervjuer för att ytterligare utvärdera negativa reaktioner hos ambulanspersonal i anslutning till prio1-uppdrag. I förlängningen ses möjligheten av mental träning.