Vid storskalig förbränning kan ett bränsles beskaffenhet påverka t.ex. verkningsgrad, risk för påslag/korrosion, risk för förgiftning av nedströms katalysatorer, och dimensioneringsbehov av adsorberande/absorberande ämnen för gasrening. För att kunna förutse detta behöver man tillgång till lämpliga bränsleanalyser. Den enklaste analysen är att mäta fukthalten hos bränslet. Den tillsammans med värmevärde och askhalt ger bränslets energiinnehåll och är därför avgörande för priset på bränslet. Ibland bestämmer man också halten flyktiga ämnen. En lite mer genomgripande analys är att fastslå den brännbara delens beståndsdelar, såsom kol, väte, kväve, svavel m.fl. På så vis kan man bl.a. få en bild av behovet av gasrening och risken för svavelsyrakondensation. Risken för påslag på tuber i de värmeväxlande delarna i pannan påverkas av bränsleaskans sammansättning och bränslets klorinnehåll. Därför analyseras ibland huvudelementen såsom alkalimetaller i det inaskade bränslet. Slutligen kan man göra en analys av det inaskade bränslets innehåll av spårämnen varav tungmetaller kan röna särskilt intresse ur utsläppssynpunkt.