Projektet startade i en insamling av tusen fakturor som hade genererats när kompetensutveckling köpts in till grundskole- och gymnasielärare i tre svenska kommuner. Sammantaget handlade det om kompetensutveckling för lärare från 51 grundskolor och sju gymnasieskolor, inklusive grund- och gymnasiesärskolor. Lärares kompetensutveckling utforskades också via intervjuer av rektorer och lärare samt via analyser av kompetensutvecklingsaktörers nätverk.

Ett av resultaten från projektet handlar om att innehållet i lärares kompetensutveckling dels är generellt, dels i stora delar handlar om hantering av olika typer av elevbeteende, inte sällan i form av lågaffektivt bemötande och med anknytning till en specialpedagogisk diskurs. En oväntat liten andel visade sig handla om ämnesfördjupande kompetensutveckling. Den ämnesinriktade kompetensutveckling som ändå ges tycks vara vanligare på gymnasiet än i grundskolan och grundskollärare erhåller i större utsträckning än gymnasielärare kompetensutveckling från kommersiella aktörer. När det gäller innehåll tycks det i det närmaste saknas kompetensutveckling kring människors gemensamma frågor om samhället, rättvisa, klimatet eller andra delar av världen.

Ett annat resultat är att det verkar råda ett särskilt ”neuropedagogiskt ideal” som dels påtagligt påverkar innehållet i lärares kompetensutveckling, dels i högre grad erbjuds av kommersiella aktörer. Aktuella aktörer förespråkar att lärare gör särskilda val av såväl undervisningsmaterial som av klassrumsorganisation och bedömningsformer. Resultaten väcker oro på så sätt att nämnda kompetensutveckling förlägger problem individuellt till elevers (dysfunktionella) hjärnor medan strukturella och utbildningspolitiskt viktiga frågor hamnar i bakgrunden. Relaterat till detta är att det verkar ha vuxit fram en specialpedagogisk industri. Det är också fler kommersiella aktörer som är involverade i den kompetensutveckling som rör neuropsykiatriska funktionshinder än i andra områden och det är också där som flest kostsamma artefakter rekommenderas och marknadsförs.

Genom projektet framkom att kompetensutvecklingsaktörer ingår i organiska relationer och nätverk, där kommersiella aktörer får draghjälp av statliga myndigheter. Exempelvis uppmuntrar Skolverket inom ramen för statsbidrag huvudmän och skolor att samverka med utbildningsföretag och konsulter. ibland på bekostnad av samverkan med universitet och forskare, vilket riskerar att underminera kompetensutvecklingens vetenskapliga grund. Skolverket tycks ha ett nätverk av kommersiella aktörer som reproducerar sina tjänster inom en rad olika statliga satsningar på skolutveckling och lärares kompetensutveckling.

Läraryrket lockar allt färre samtidigt som det är ett yrke med stor betydelse för samhället och individen Ett steg i att vända en sådan utveckling är att ge lärare både relevant kompetensutveckling och större inflytande över densamma. Studierna inom Fakturaprojektet pekar ut riktningen i detta avseende.