Varje timmas fördröjning till insatt adekvat antibiotikabehandling leder till ökad risk för patienten att avlida under vårdtillfället. Därför är tidig identifiering av största vikt. Sannolikt kan patientens egen upplevelse bidra till att identifiera dessa patienter i ett tidigt och behandlingsbart skede. Om patientens upplevelse av omhändertagande och möte finns i dagsläget inga studier gjorda.

MISSIS-studien studerar hypotesen att en förbättrad bedömning och kommunikation tidigarelägger identifieringen och förbättrar därigenom prognosen vid sepsis.

  
Studien genomförs i fem delar som består av:

1) En kartläggning av samtliga patienter som sjukhus vårdas på grund av sepsis under ett år i Västra Götaland med avseende på:  transportsätt till sjukhus, tidig bedömning, fördröjning till start av behandling samt prognos.

2) Djupintervjuer med sepsispatienter om deras upplevelse av insjuknandet. Syftet är att fånga variabler av betydelse som patienten kan ge oss 3) Djupintervjuer med sepsispatienter om deras upplevelse av vården (syftet är att fånga vad de upplevde som den "vårdande vården", det vill säga stödjande vårdmöte).4) Djupintervjuer med vårdare som varit träffsäkra i sin bedömning. Syftet med detta skulle vara att ta del av deras uppfattning avseende hur de tänkte/kände/   gjorde i samband med omhändertagandet av dessa patienter.

Dessa kvalitativa studier kan sedan generera variabler att mäta i en kvantitativ studie, delstudie 5:

5) Kvantitativ studie där ett bedömningsinstrument prövas såväl på SOS Alarm som i ambulans för att tidigt identifiera patienter med sepsis.

En mer träffsäker vårdande bedömning av sepsispatienter inom ambulanssjukvården kan minska fördröjningstiden till behandling och därigenom öka överlevnaden och minska risken för komplikationer.