Bakgrunden är de demografiska förändringar med ökad andel äldre som har lett till behov av ett förlängt arbetsliv och fördröjd pensionering.

Tre anledningar anges ofta för detta:

• att garantera ett hållbart pensionssystem
• att garantera tillgången till arbetskraft och en effektiv användning av det humankapital som äldre arbetstagare innehar
• att bidra till äldres välfärd.

Dessa mål kräver förändrade praktiker hos arbetsgivare och på arbetsplatser, för att möta och delta i de förändringar som sker på policy och individnivå. Tidigare har sådana organisatoriska aktiviteter kallats ”åldersledning” (age management), vilket t.ex. kan handla om anpassning av arbetsmiljö och arbetsinnehåll, eller förändring av normer kring åldrande och pensionering som råder på arbetsplatsen. Problemet är att det saknas systematisk kunskap om vilka organisatoriska förutsättningar och praktiker som befordrar och hindrar fördröjd pensionering och hur sådana förutsättningar införs inom organisationer.