Skolavslutningar i kyrkan har vållat stor debatt sedan 1990-talet i Sverige. Men bruket av skolavslutningar i kyrkan är äldre än så. Det kan åtminstone spåras tillbaka till senare delen av 1800-talet. Kritiken mot fenomenet på en nationell nivå startade troligen år 1996 i samband med ett beslut i Uddevallas kommun om att förbjuda skolavslutningar i kyrkan. Beslutet togs för att främja mångfald – en mångfald som då betydde att bereda större plats för humanister med icke-religiös livsåskådning. Men snart kom argumentet om mångfald istället att tolkas som att hänsyn togs till muslimer vilka skapade problem för en svensk tradition.

Denna bok har haft till syfte att undersöka skolavslutningar i kyrkan. Dessa rymmer emellertid även något mycket mer komplext än själva bruket: förhandlingar och omförhandlingar av religionens plats i skolan och då framför allt kristendomens plats i grundskolans obligatoriska utbildning (utöver skolämnet religionskunskap). Studien täcker perioden från 1990-talet och fram till år 2016. En stor mängd material har använts för att undersöka skolavslutningar i kyrkan, såsom exempelvis databaser, protokoll, riktlinjer, debattartiklar, motioner, lagar och läroplaner. Det saknas i stort sett tidigare forskning om fenomenet, förutom vissa omnämnanden i studier om bland annat Svenska kyrkans förändrade roll under 2000-talet. Studien är därför tänkt att bidra med dels fakta, dels teoretiska tolkningar för att söka förstå dessa fakta.

Resultatet av studien visar att skolavslutningar i kyrkan är komplexa. Det handlar inte enbart om huruvida de ska vara tillåtna eller inte. I stället handlar det om olika fakta som krockar, lagtexter som ger mot-satta instruktioner och underliggande meningar som har skilda utgångspunkter. En sammanfattning av studiens resultat blir därmed svår att genomföra utan att falla i den fälla som fenomenet så ofta hamnar i: att ta ställning antingen för eller emot (något som studien inte gör).

Skolavslutningar i kyrkan handlar inte endast om för eller emot tros-samfundet Svenska kyrkans närvaro i svensk skola, utan även om synen på vilka kunskaper en elev i dagens skola behöver för att leva i det globala samhälle som Sverige håller på att kliva in i. Skolavslutningen i kyrkan betraktas i studien som en spelplan där dessa diskussioner förs och där olika ideal krockar, förhandlas och omförhandlas. Sakfrågor som har debatterats på denna spelplan har rört den icke-konfessionella skolan i en konfessionell kyrklig miljö, kyrkobyggnaden som lokal, prästens roll som ledare, elevens närvaro, religiösa symboler, religiösa handlingar vid skolavslutningen samt psalmsång som diskriminering.

Förutom att den beskriver debatten om skolavslutningar i kyrkan och tar fram fakta om dessa, går det att dra några övergripande slutsatser utifrån studien: den första är att skolavslutningar i kyrkan har både minskat och ökat i antal genom åren, den andra är att det finns en konkurrens mellan skolmyndigheterna och Svenska kyrkan om religionens betydelse för eleverna, och den tredje slutsatsen är att skolmyndigheternas religionsbegrepp är sekulärt och krockar med Svenska kyrkans syn.