Seminarium: A Diffractive Practice – Vagueness as a Resource in Scientific Research and Art
Föreläsare: Lena Berglin, docent i textilteknologi
I systematiska vetenskapliga materialstudier avråds vaghet generellt. Ordet "vag" kommer från latinska “vaccus”, som betyder tom, ledig eller obebodd. På tyska refererar “woge” till en havsvåg, vilket väcker tankar om rörelse, oscillation, instabilitet och fluktuation. Vaghet kan dock också förstås som något fritt, tillgängligt och performativt. År 2012 började jag införliva vaghet i både min forskning och konstnärliga praktik i samarbete med konstnären Kajsa G. Eriksson. Nu, ett decennium senare, dras jag till att utforska hur konceptet vaghet har format mitt arbete, genom att sudda ut gränserna mellan kreativ och vetenskaplig materialutforskning.
Lena Berglin är forskare och designer vid avdelningen för textilteknologi på Textilhögskolan i Borås. Vid sidan av sin forskning driver Berglin även den konstnärliga studion Vague Research Studios tillsammans med bildkonstnär Ph.D. Kajsa G. Eriksson och grafisk designer Milena Karlsson. Hennes vetenskapliga forskning fokuserar främst på vätskors och fuktens rörelser i textila strukturer. Denna kunskap har tillämpningar inom områden som sjukvårdsprodukter och funktionskläder, men erbjuder också visuellt fängslande upplevelser som involverar textila fibrer, garn och strukturer. Nyligen slutförde Berglin konstprojektet "Technology as Ritual" i samarbete med konstnären Kajsa G. Eriksson och videokonstnären Maria Magnusson.
Seminariet är en del av Textilhögskolans Högre seminarier. Läs mer om Högre seminarier här.