Överföringar inom intensivvård ”Risk att patienter inte blir sedda”

Under de senaste 10–15 åren har förflyttningar av patienter mellan intensivvårdsavdelningar, så kallade interhospitala överföringar, gradvis blivit vanligare. Jonas Karlsson, som i arbetet med sin avhandling fokuserat på tiden strax innan pandemin, beskriver hur överföringarna i dag blivit en integrerad del av en modern sjukvård. Trots det finns det inte mycket forskning om interhospitala överföringar ur ett vårdvetenskapligt perspektiv, hur vårdandet under överföringsprocessen ser ut ur patientens, familjens och intensivvårdssjuksköterskornas perspektiv.

Skör och sårbar grupp

På en intensivvårdsavdelning vårdas svårt sjuka patienter med svikt i ett eller flera organsystem, och dödligheten är hög. Patienterna kan därför anses tillhöra en skör och sårbar grupp. När patienter behöver flyttas till en annan intensivvårdsavdelning kan det bero på att de behöver specialistsjukvård som endast finns tillgänglig vid ett annat sjukhus. Det händer också att patienter flyttas på grund av resursbrist, att det saknas personal eller sängplatser på den aktuella intensivvårdsavdelningen.

– Överföringar på grund av resursbrist kan vara mindre akuta, men att flytta en intensivvårdspatient är alltid en omfattande process, som handlar om mycket mer än själva transporten, säger Jonas Karlsson.

Processen inkluderar förberedelser, förflyttning ut till ambulans, själva transportfasen och slutligen ankomsten och vårdövertagandet vid den nya intensivvårdsavdelningen. 

Jonas Karlsson är intensivvårdssjuksköterska som efter några år efter specialistutbildningen vid Högskolan i Borås började undervisa på densamma. Intresset för forskning har alltid funnits där, och efter några år, då han varvat kliniskt arbete med undervisning, kändes det som ett naturligt nästa steg att söka en doktorandtjänst.

Fyra delstudier

Avhandlingen består av fyra delstudier. Jonas Karlsson har bland annat videofilmat och utfört deltagande observationer där han följt patienten under överföringsprocessen till en annan intensivvårdsavdelning. Han har även intervjuat både närstående och intensivvårdssjuksköterskorna från samma tillfällen, om deras upplevelser. Den fjärde delstudien är en registerstudie som fokuserar på patienter som överförts till en annan intensivvårdsavdelning på grund av resursbrist. Där ville Jonas Karlsson undersöka förekomsten av utebliven vård genom att granska journaler från 63 patienter som överförts och vilka jämfördes med en dubbelt så stor kontrollgrupp.

– Min studie visar att de som överfördes mellan intensivvårdsavdelningar på grund av resursbrist kan drabbas av utebliven vård. Dessa patienter erhöll framförallt mindre mobilisering och munvård, säger Jonas Karlsson.

Hur allvarligt är det?
– Även om det är små resultat, så tycker jag att detta är viktigt att följa upp. Det finns annan forskning som visar att patienter som överförs på grund av resursbrist har längre vårdtider, och i en annan studie, som snart kommer att publiceras, visas att den här gruppen har högre dödlighet jämfört med patienter, vilka överförs på grund av att de har ett högre vårdbehov. Frågan är ju vad detta beror på och där kan min studie bidra med kunskap och intresse att studera utebliven vård och förlust av vårdkontinuitet i relation till detta.

"Ingenting får gå fel"

Intensivvårdssjuksköterskorna beskriver överföringsprocessen som komplex, där de många gånger är ensamma och utsatta, vilket kan kännas skrämmande. Ingenting får gå fel och de känner att de bär ett stort ansvar själva. De beskriver också hur de ändå önskar göra den uppgiften och att deras vårdande gör skillnad. Det känns bra för dem när de lyckas och de växer i sin profession, berättar Jonas Karlsson.

– Komplexiteten och all teknisk utrustning gör dock att sjuksköterskorna ibland har svårt att se patienten som människa. Det finns många exempel ur de filmade situationerna, där sjuksköterskorna använder patientens kropp som en arbetsyta eller avlastningsyta för diverse medicinteknisk utrustning.  Sannolikt är detta lättare att göra med en sederad patient som inte kan säga ifrån och värna sin egen integritet.

Vad tänker du om det?
– Ur ett mellanmänskligt perspektiv är du väldigt sårbar när du är så kritiskt sjuk. Det är viktigt att vi inom intensivvården ser patienten som en människa. Ingen vill väl bli behandlad som ett objekt, men i dessa situationer utsätts intensivvårdssjuksköterskan samtidigt för en extremt stor komplexitet. Trots att sjuksköterskorna många gånger gör sitt yttersta för att verkligen värna patientens integritet, försvåras deras vårdande i och med att överföringen ibland sker i offentliga miljöer.

Även patienternas anhöriga beskrev hur de kände stress, osäkerhet och otrygghet, när patienterna skulle överföras. Efter att ha funnit sig tillrätta på en intensivvårdsavdelning hade de skapat en trygg relation till platsen och personalen.

– De tillfällen när patienten flyttas längre hemifrån, blir det svårare att vara nära sin anhörig. Att köra bil eller åka kollektivt till ett annat sjukhus längre bort, kan kännas svårt och ibland oöverstigligt, när de anhöriga mår så dåligt själva, säger Jonas Karlsson.

Hur hoppas du att dina studier ska komma till nytta?
– Jag hoppas att resultaten kan bidra till bättre förutsättningar för att ge en säker och värdig vård i samband med överföringsprocessen, men även att det ska bli bättre för närstående. Det finns lokala riktlinjer för hur sådana här överföringar ska genomföras, och jag hoppas att de kan stärkas med ett mer familjecentrerat fokus, så att man inte glömmer de närstående i den här svåra och komplexa situationen. Mina resultat skulle kunna göra så att man på ett bättre sätt kan möta och informera de närstående. De har ett väldigt stor informationsbehov, säger Jonas Karlsson, som också hoppas att resultaten ska kunna stärka intensivvårdssjuksköterskornas roll i överföringsprocessen.

Slutligen finns förhoppningar att avhandlingen kan bidra till en metodologisk och forskningsetisk diskussion vad gäller forskning inom intensivvårdskontexten.

Läs mer

Jonas Karlssons forskarprofil-sida

Mer forskning inom forskningsområdet Människan i vården