Samverkansprojekt stärker kompetensen kring barn som vårdas inom vuxenvården

Projektet har genomförts tillsammans med verksamhetsområde ortopedi, avdelningen för rygg- och tumörkirurgi på Sahlgrenska Universitetssjukhuset (SU). Lena Hedén berättar om projektet och om hur en barncentrerad vård kan utvecklas.

Vad har ditt uppdrag inneburit?

– Det är att först förstå organisationen kring barn och ungdomar vid ortopeden på SU genom auskultation på avdelning och mottagning och möten med personal inom områden som exempelvis narkos, operation, skola och lekterapi. Därefter har jag övergått till en mer rådgivande roll i den patientnära vården och sammanställt ett undervisningspaket för personal om åldersanpassat bemötande, verktyg för information för barn inför undersökning och behandling, vårdmiljö och organisation samt postoperativ smärtskattning och behandling för barn och ungdomar.

Vad behövs för att stärka och implementera barncentrerad vård?

– En dialog med barn och föräldrar är grunden. För att nå dit behövs kunskap om barns utveckling och behov i olika åldrar. Jag utgår i praktiken ofta från lek eller att plocka upp något som barnet/ ungdomen är intresserad av för att starta en dialog. Att exempelvis använda smärtskattning på en kirurgisk vårdavdelning är a och o för smärtlindring, men som en bonus får vi ett gemensamt mål och en dialog mellan barn, familj och personal. Att veta vad som kommer att ske och få information i förväg är en trygghet för barnet och familjen.

Har du exempel på verktyg att använda i verksamheten för att utveckla en barncentrerad vård?

– Vi har utvecklat QR-koder till filmer från webbsidan Narkoswebben för att skapa möjlighet för barn och föräldrar att förbereda sig redan före operationen, där mottagningen inleder och avdelningen följer upp barnens behov av information. Även miljön är viktig för att känna sig väl till mods, barnen har oftast eget rum på avdelningen och jag har satt upp whiteboardtavlor som kan användas för frågor till ronden, skriva upp en röntgentid eller bara lite klotter. Även lekterapin kompletterar med myslampor och leksaker för barnen och skolan finns där med lektioner i bakfickan.

Vad är nästa steg och vilka utmaningar ser du för verksamheten framöver?

– Just nu är det implementering av arbetsmetoder i den direkta vården som står högst på agendan. För att arbetet ska rulla på är barnombud, en sjuksköterska och två undersköterskor utsedda, och sedan tidigare finns två läkare, med extra ansvar för barnen inom kliniken. Nyckeln till en lyckad implementering av nya arbetssätt är att arbeta tvärprofessionellt. Därför är samarbetet mellan bland annat sjuksköterskor, läkare, fysioterapeuter och farmaceuter nödvändigt.

– Nästa steg är att kliniken aktiverar och stöttar sina barnombud, fortsätter att samverka i hela vårdkedjan från mottagning till avdelning och alla andra som barnen möter i samband med vård inom vuxenortopeden. Inom kort ska även tekniskt stöd för att lättare visa digital information i form av läsplattor komma. Utmaningar inom denna klinik, liksom alla andra, är främst sjuksköterskebristen och personalomsättning samt ibland brist på kommunikativa ytor, vilket leder till att det är utmanande att implementera nya rutiner. Jag har hela tiden mötts av öppenhet och vilja att förbättra området vård av barn vilket är en viktig start.

Kan du berätta om din forskning kring barn och unga och hur den kan användas inom sjukvården?

– En av mina starkaste drivkrafter är att forskning implementeras i sjukvården. Här kombinerar jag min pedagogiska kunskap med mitt forskningsområde genom att utveckla ett strukturerat sätt att arbeta med barncentrerad vård. Jag använder en pyramidfigur som modell, vilken är visuellt lätt att ta till sig, med en bas som alla barn behöver och en mer individualiserad omvårdnad mot toppen där både farmakologiska som psykologiska verktyg används. I vår forskning vid Högskolan i Borås studerar vi även vilka strategier barn själva berättar att de använder, för att exempelvis klara av nålstick. Min forskning utgår från att barn har en egen kompetens för att vara delaktiga i sin vård, något som inte alltid efterfrågas i vårdsituationer.

Bild: Lena Hedéns pyramidmodell för stegvis omvårdnad vid procedurer. Modellen ska underlätta för ett strukturerat arbete med barncentrerad vård.

Läs mer

Lena Hedén, docent
Forskningsområdet Människan i vården