Hon lägger tonvikten på synergier mellan forskning, teknik och konst

– Jag är överväldigad och full av tacksamhet och respekt för dem som på det här sättet uppmärksammar mitt bidrag till ArcInTex-projektet. Det är ett väldigt viktigt projekt, och jag känner stor tacksamhet mot dem som har drömt om och arbetat i nätverket, både tidigare och de som jobbar med det nu och de som kommer att göra det i framtiden. Det är ett stort erkännande som bara ger mig än mer styrka att fortsätta verka i den andan, berättar hon.

Nätverket ArcInTexETN initierades av Högskolan i Borås 2012 och vänder sig till forskare i början på sin forskarkarriär. Redan från starten bestämde Eglė Ganda Bogdanienė sig för att engagera sig i nätverket och hon såg de stora möjligheterna att utforska olika sätt att använda textila medier för att framföra samtida postmoderna konstverk.

När hon gick med i nätverket var hon redan en internationellt etablerad konstnär, kurator och utbildare med ett stort nätverk. Hon har skrivit böcker och artiklar om metodik, utveckling av den litauiska textilutvecklingen i relation till textilutvecklingen i världen överlag och har lång erfarenhet inom undervisnings- och administration inom akademin, som professor, avdelningschef och vicerektor.

På den inledande konferensen presenterade hon utbildningarna, koncepten och studieresultat från hemlärosätet Vilnius Academy of Arts.

 – Den litauiska skolan för textilkonst och design är ganska unik, den är djupt rotad i en etnokulturell tradition med en konstnärlig inriktning. Respekten för nationell textil praxis och dess tolkningar under 1900-talet bidrog till att bevara den nationella identiteten under den ryska ockupationen. Den nationella självuppfattningen med rötter i traditionella praktiker befäste den romantiska längtan efter frihet. Att upptäcka trender inom västerländsk samtidskonst uppmuntrade mig att utforska sätt att använda textila medier för framförande av samtida postmoderna konstverk, berättar hon.

Bidrag till tvärvetenskaplig konst

Hon tog del av presentationer från andra textilskolor och fascinerades av mångfalden.

– Jag såg hur vårt eget program skulle kunna bidra med vår styrka inom tvärvetenskaplig konst, mod att experimentera samt undvikande av funktion och anpassningsförmåga. Våra styrkor gjorde att vi skilde oss tydligt från andra som övervägande fokuserade på brukskonst och design. Mångfalden av textila utbildningar har uppmuntrat mig att tänka om, både kring utbildningarna på Vilnius Academy of Arts och min egen konstnärliga forskning och utövning.

– Detta professionella nätverk lovade innovativa svar om framtiden för moderna textilier. Jag blev imponerad av forskarnas förmåga att kontextualisera textil- och modeproblem, samspelet mellan natur-, samhälls- och tekniska vetenskaper, inbäddade värderingar för att begränsa överdriven konsumtion samt sökandet efter hållbara metoder för att skapa nya produkter och livsstil.

Vi var pionjärer när det gäller att etablera onlinerutiner för ett fungerande multiinstitutionellt internationellt doktorandprogram.

Som ledamot i Forskarutbildningsnämnden för ArcInTex arbetade hon i ett delprojekt om textilt tänkande för adaptiv och lyhörd inredning och som behandlade textil för hållbara former av framtida boende.

– Konferenserna och de experimentella workshopparna som möjliggjordes genom ArcInTexETN gjorde att vi kunde förbättra, lära oss, kommunicera och samarbeta. Vi var pionjärer när det gäller att etablera onlinerutiner för ett fungerande multiinstitutionellt internationellt doktorandprogram förklarar hon.

Spännande period av professionell tillväxt

Tillsammans utvecklades urvalsförfaranden för studenter från hela världen online och bedömde inte bara deras ämnens relevans och visionära karaktär, utan också deras sociala och personliga förmågor och deras motivation för att följa livet som en aktiv mobil forskare tre, fyra år då de skulle genomföra delar av sin forskning på lärosäten eller i andra former av organisationer i olika länder.

– Till doktorandprogrammet arbetade vi med att forska om utbildningar, undervisningsmetoder, utvärderingskriterier, studievärderingar och kultur vid alla deltagande universitet, och vi fördjupade oss i strategier och synsätt på designinnovation hos olika designföretag. Det var en fantastiskt spännande period av professionell tillväxt.

Efter engagemanget i ArcInTex tog hon initiativ till att förnya organisationen för tillämpade konstutställningar i Litauen, med tonvikt på synergi och samarbete mellan forskning, vetenskap, teknik och konst. ArcInTexETN öppnade upp för doktorandstudier och genom nätverket kan doktoranderna presentera sina projekt och resultat för varandra och det möjliggör mobilitet och erfarenhetsutbyte för både universitetslärare och studenter. Hon fortsätter:

– En dröm jag har är att anordna en utställning kring min egen forskning i de fantastiska utställningslokalerna på Textilhögskolan. Det är ett samarbetsprojekt med en kollega som visats i Kina med stor framgång och som handlar om hur naturvänliga material reagerar på atmosfäriska förändringringar och som bjuder in till att drömma om framtidens mode på många olika sätt.

Hur ser du på rollen som hedersdoktor?

– Jag känner stor ödmjukhet och utnämningen uppmuntrar mig att fortsätta mitt arbete.

Vad kommer din öppna föreläsning att handla om?

– Jag kommer att dela med mig av min yrkeserfarenhet och vad värderingar betyder för kreativiteten, värderingar som kan bidra till att göra det möjligt för kommande generationer av konstnärer att skapa, arbeta och leva i en värld av mångfald, hållbarhet, mångkultur, tolerans, öppenhet och harmoni. Det kanske låter utopiskt, men tillsammans kan vi bygga insteg mot det. Tro, hopp, kärlek till familjen, yrket, världen hjälper var och en av oss att skapa unik och individuell mening i livet.

Läs mer

ArcInTex European Training Network (ETN) syftar till att stärka grunden för design för mer hållbara livsformer. Genom att fördjupa kopplingarna mellan textil, arkitektur och interaktionsdesign utforskar detta utbildningsnätverk nya uttryck för att leva i en tid av tekniska innovationer genom design av adaptiva och lyhörda miljöer som förbinder kroppens, interiörens och byggnadens skalor. Uppbyggandet av nätverket finansierades av EU – Horizon 2020.

Läs mer om Eglė Ganda Bogdanienė på hennes egen webbsida