Ingvar Carlsson: ”Biblioteken är en hörnsten i det demokratiska samhället”

När de demokratiska idéerna är under attack blir biblioteken än viktigare som tillgångar för det fria ordet.

Ingvar Carlsson växte upp i Borås men lämnade staden i samband med att han började studera i Lund, där han tog en pol. magisterexamen. Men redan innan dess hade han engagerat sig i politiken genom att gå med i SSU då han ansåg att skolsystemet på den tiden var ojämlikt beroende på vilken bakgrund man kom ifrån.

Direkt efter studierna 1958 klev han in i politikens korridorer i Stockholm, som sekreterare i statsrådsberedningen under dåvarande statsminister Tage Erlander och 1965 blev han riksdagsledamot.

Under Olof Palmes statsministerperioder var han utbildningsminister och bostadsminister samt statsråd med ansvar för framtidsfrågor och miljöminister.

Drev igenom utlokaliseringen av bibliotekarieutbildningen

Och det var under hans tid som utbildningsminister, 1969–1973 som saker och ting knöt honom till Borås igen. Det var han som i regeringskorridorerna drev på att bibliotekarieutbildningen kom att utlokaliseras till Borås. Vilket i sin tur utgjorde en grund för bildandet av Högskolan Borås i en sammanslagning med Förskoleseminariet 1977.

– Satsningen i Borås var en del i en gigantisk utbyggnad av den högre utbildningen och forskningen som genomfördes från Luleå i norr till Blekinge i söder. Om vi skulle kunna möta kraven i framtiden behövdes en storsatsning på förbättrade kunskaper och kompetens i samhället. Hela Sverige måste engageras i detta. Enligt min mening lyckades vi rätt väl. För Borås blev det naturligt att samla de olika enheterna i en högskola. Viktigast av de frågor som jag berört just kring Högskolan i Borås var nog den här utlokaliseringen, berättar han.

Men 1981 hotades bibliotekarieutbildningen i Borås av nedläggning. Då hade Socialdemokraterna förlorat regeringsmakten och satt i opposition.

– Själv hade jag lämnat utbildningspolitiken och fått överta ansvaret för energipolitiken med den då brännheta kärnkraftsfrågan. Jag blev väldigt förvånad över tanken att lägga ner utbildningen av bibliotekarier i Borås, säger han.

Förärades i namnet på studenternas tidskrift

I samband med att bibliotekarieutbildningen utlokaliserades gav studenterna på Bibliotekshögskolan ut en tidskrift som döptes till minne av Ingvar Carlsson, ”I Carlssons klister”. Den gavs ut ända till 1994 och under alla år förärades Ingvar ett exemplar vid varje utgivning. Om nu någon undrar om den blev läst så är svaret ja.

– Jag följde tidningen med intresse. Att vissa studenter hade föredragit en annan plats för sin bibliotekarieutbildning fick regeringen finna sig i. Utlokalisering av statlig verksamhet blir nästan alltid omdiskuterad.

Hur ser du på utbildningssverige i dag?

– Vi har ett väl utbyggt utbildningssystem med generösa villkor för de studerande i Sverige. Det gäller inte minst den högre utbildningen och forskningen. Men på senare tid har två allvarliga problem uppdagats i grundskolan och gymnasiet. Studieresultaten försämras och spännvidden mellan olika grupper ökar. Här måste kraftfulla åtgärder sättas in för att vända utvecklingen, menar Ingvar Carlsson.

Vi kommer in på Högskolan i Borås roll när det gäller utbildning och forskning.

– Högskolans uppgift är att erbjuda utbildning av högsta kvalitet på viktiga samhällsområden till intresserade studenter. Det gör också högskolan till en spännande strategisk aktör i regionen Sjuhärad. Jag tror att detta är oerhört viktigt för regionens utveckling och attraktionsförmåga, fortsätter han.

Ingvar har efter politiken gett ut flera böcker där han berättar om sin politiska gärning och syn på politiken och i den senaste boken I sällskap med döden uttrycker han hur demokratin hotas och hur människor kan sluta upp kring mänskliga rättigheter. Han lyfter frågor om källkritik, desinformation, hur information skapas och påverkar oss, frågor som i allra högsta grad är relevanta för dagens bibliotekarier, så väl som för Bibliotekshögskolans forskningsmiljö och samhället i stort. Hans egen relation till böcker och bibliotek härrör sig från när han var liten och ofta besökte Stadsbiblioteket i Borås.

Tacksam för biblioteket

– Hösten år 1941 besökte jag sju år gammal biblioteket för första gången och fick skriva in mig som låntagare vid barn- och ungdomsavdelningen. Under långa perioder av min uppväxt kom jag tillbaka varje vecka för att låna nya böcker. För min tillvaro och personliga utveckling fick detta en betydelse och ett värde som är nästan ofattbart. Jag känner stor tacksamhet både mot biblioteket och personalen som upptäckte min läslust och ständigt gav mig nya tips. Det hela fulländades av att min livskamrat Ingrid senare utbildade sig till bibliotekarie, minns han och fortsätter: 

– I det demokratiska samhället är biblioteken en omistlig resurs, ja, egentligen en hörnsten. När de demokratiska idéerna är under attack blir biblioteken än viktigare som tillgångar för det fria ordet. Varje försök att kringgärda eller förminska bibliotekens roll måste därför avvisas. Biblioteken måste förbli en del av fria staters liv, betonar han.

Han minns när Berlinmuren föll 1989 och många trodde att demokratin skulle gå segrande fram över världen.

– Så blev det till att börja med. Men nu har vågen vänt. Demokratiska institutioner och värden ifrågasätts i världen, i Europa och även i Sverige. Under århundranden har mänskligheten prövat att leva under olika samhällsmodeller. Även med sina brister är enligt min mening demokratin den överlägset bästa. Därför är det så viktigt att nu stå upp för yttrandefrihet, rättstrygghet och andra demokratiska värden.

Lyfte upp jämställdhet på högsta nivå

Även jämställdhetsfrågor har varit och är viktiga att lyfta fram för Ingvar, både som politiker och som medborgare. Som politiker satsade han målmedvetet på att lyfta in kvinnor på viktiga politiska poster.

– Efter 1994 års val bildade jag den första jämställda regeringen i världen med lika många kvinnor som män. Jämfört med andra länder har Sverige kommit relativt långt när det gäller jämställdhet. Men vi har en hel del kvar att göra. Det är exempelvis sorgligt att vi ännu inte på alla områden klarar lika lön för lika arbete, menar han.

I bibliotekets och böckernas värld hittade han en bok som särskilt satte prägel när det gällde jämställdhet. Det var boken Det går an av Carl Jonas Love Almqvist.

– Jag lånade och läste den första gången i början av 1950-talet. Den handlar om två unga människor, Sara och Albert, som träffas på en resa mellan Stockholm och Lidköping, som delvis skedde med en passagerarbåt på Mälaren. Jag fångades av den fina och vackra skildringen, men med åren har jag blivit alltmer fascinerad av Saras önskan om ett friare och mer jämställt liv. Boken skrevs 1838 och redan här presenterar Almqvist ett sorts feministiskt manifest. Almqvist var verkligen långt före sin tid. Det är den bok som jag läst om flest gånger.

Vad har då Ingvar Carlsson för drivkrafter i livet och i politiken? Svaret är kort och koncist:

– Att få leva i ett land där alla människor har ett värde. 

Och vad har du haft för förebilder?

– Jag har haft förmånen att leva med många fina förebilder. Här vill jag nämna tre av dem. Mamma Ida som med en låg kvinnlig textilarbetarlön klarade att ta ansvar för sin familj och gjorde det möjligt för hennes söner att ta vara på de nya möjligheterna till utbildning. Tage Erlander blev min politiske lärofader och förebild. I 23 år var han Sveriges statsminister och hade kanske större inflytande över vårt land än någon annan politiker. Men han förblev helt oförstörd av makten. Och till sist Nelson Mandela som tvingades sitta nära tre årtionden i fängelse för att han krävde mänskliga rättigheter och demokrati. När han frigavs kunde han ha krävt hämnd och revansch, men i stället predikade han försoning och samarbete över rasgränserna.

Hur ser du på din roll som hedersdoktor vid Högskolan i Borås?

– Vid 90 års ålder är kanske mina möjligheter begränsade. Men jag skulle gärna vilja öka medvetandet i övriga Sverige om den kompetens och de möjligheter som Högskolan i Borås erbjuder.

Och hur var det nu med banden till Borås? Ingvar lämnade ju staden 1956.

– Min livligaste kontakt är med Elfsborg och jag dyker fortfarande upp på Borås arena då och då för att heja fram mitt lag. Några vänner från ungdomsåren talar jag med på telefon relativt ofta och jag följer med vad som händer i Sjuhäradsbygden genom att läsa Borås Tidning på nätet. När jag nyligen utsågs till Boråsambassadör under ett år kände jag mig också väldig glad och hedrad.

Ingvar Carlsson innehade befattningen som statsminister 1986–1991 samt 1994–1996.

Hedersdoktor 2024 – Ingvar Carlsson

”Ingvar Carlsson har varit en av vårt lands mest inflytelserika politiker med 40 år i den politiska maktens centrum som statsråd, partiordförande för Socialdemokraterna och statminister. Under sin tid som utbildningsminister var han något av ett skyddshelgon för Bibliotekshögskolan, då han medverkade till att bibliotekarieutbildningen flyttades från Stockholm till Borås. Med glimten i ögat döpte bibliotekariestudenterna sin kårtidning till ”I Carlssons klister”. I sin senaste bok ”I sällskap med döden” beskriver Ingvar Carlsson hur biblioteket för honom blev den plats där han upptäckte kulturen. I boken uttrycker han hur demokratin hotas och hur människor kan sluta upp kring mänskliga rättigheter. Frågor om källkritik, desinformation, hur information skapas och påverkar oss, är frågor som i allra högsta grad är relevanta för dagens bibliotekarier, så väl som för Bibliotekshögskolans forskningsmiljö och samhället i stort.”

Ingvar Carlsson utnämns till filosofie hedersdoktor inom Biblioteks- och informationsvetenskap.