Ny professor gillar okända vägar

Maria Wolmesjös akademiska karriär bottnar i en bred yrkeserfarenhet från socialt arbete inom  bland annat äldre- och funktionshinderområdet. Dessutom har hon jobbat inom akutsjukvård och på förlossnings- och BB-avdelning. Innan hon började forskarutbildningen vid Lunds universitet hade hon hunnit arbeta som vårdbiträde, undersköterska, biståndshandläggare, enhetschef, vårdlärare och universitetsadjunkt.

– Som doktorand, gick jag från att vara enhetschef inom äldreomsorgen till att bli ”forskaren från Lund”. Jag har alltid haft en stark bas i professionen i min forskning. Som forskare får jag snabbt en legitimitet hos verksamheterna, eftersom jag delar erfarenhet från området och har förståelse för vad de står inför – jag forskar inte om verksamheterna och människorna de berör, utan tillsammans med dem, säger Maria Wolmesjö.

Efter doktorsexamen fick hon ledande befattningar vid olika lärosäten, först vid Växjö universitet och Linnéuniversitetet, sedan Hälsohögskolan i Jönköping och därefter Linköpings universitet. I Linköping byggde hon upp en helt ny avdelning inom socialt arbete, en ny socionomutbildning på grund- och avancerad nivå samt forskarutbildning.

När hon kom till Högskolan i Borås var det för att utveckla ledarskapsutbildningarna inom vård och omsorg.

– Forskningen bidrar med reflektion kring varför verksamheterna gör som de gör, undersöker vad som ger effekt och tillför ny kunskap. Det gäller att hitta en bra balans mellan det akademiska och det praktiska – båda är lika viktiga, säger hon.

Pionjär i ett outforskat område

Ledarskap och organisering, särskilt  inom vård och äldre- och funktionshinderomsorg, har varit en central del i hennes forskning. I början var hon ganska ensam inom sitt forskningsområde. När hon var på sin första ledarskapskonferens var det mest män som deltog. När hon berättade för en av deltagarna att hon skulle forska om ledarskap inom äldreomsorgen fick hon kommentaren ”Vad spännande, det finns det väl inte så mycket forskning kring… men det ger ju ingen status”.

– Han hade rätt i att det var ett område med lite forskning och som andra ofta gav låg status, men jag såg det som en utmaning att ta mig an dessa frågor, säger hon och fortsätter:

– I dag har intresset för frågorna ökat och fler ser vikten av att studera förutsättningarna både för chefer och för medarbetare inom äldre- och funktionshinderomsorgen och andra områden inom socialt arbete. Det är bra att vi är fler med professionserfarenhet som forskar så att vi får in fler perspektiv och ökad kunskap.

Socialt arbete är ett tvärvetenskapligt ämne som hämtar teorier från bland annat sociologi, arbetsvetenskap, psykologi, statsvetenskap och juridik. För Maria Wolmesjö är det de många olika perspektiven inom socialt arbete som gör ämnet fascinerande.

– Frågorna och perspektiven ändras hela tiden allteftersom samhället förändras. Nya frågor dyker upp, till exempel forskning kring ensamkommande barn, migration, covid-19, hot och våld eller bemanningssituationen i välfärden som blivit aktuellt de senaste åren. Forskning inom socialt arbete rör sig också på olika nivåer, från individ- till grupp- och samhällsnivå. Vi kan studera såväl mötet mellan en handläggare och klient, som olika grupper, till exempel äldre personer, barn och ungdomar eller personer i olika socialt utsatta situationer som missbruk, kriminalitet eller fattigdom. Men vi kan även forska om till exempel socialpolitik eller lagstiftning inom välfärdsområdet.

Jag brukar tala om ”ledarskapande” snarare än ”ledarskap”, för att betona det relationella och att det är en pågående kreativ process. De kreativa metoderna hjälper till att våga släppa taget och se saker på ett nytt sätt. Jag använder dessa metoder både i min undervisning och i min forskning.

Samverkan och möten mellan professioner är centralt

När Maria Wolmesjö utbildar chefer använder hon sig ofta av kreativa metoder för att skapa engagemang och få olika personer i en grupp att se samma målbild.

– Som chef behöver du vara modig, våga lita på andra och släppa kontrollen. Jag brukar tala om ”ledarskapande” snarare än ”ledarskap”, för att betona det relationella och att det är en pågående kreativ process. De kreativa metoderna hjälper till att våga släppa taget och se saker på ett nytt sätt. Jag använder dessa metoder både i min undervisning och i min forskning, säger hon.

Forskning, utbildning och samverkan hänger tätt ihop för Maria Wolmesjö, vilket märks i många av hennes projekt. Vid Linköpings universitet lät hon till exempel studenter från psykolog-, socionom-, lärar- och sjuksköterskeutbildningen arbeta tillsammans med ett case kring ett barn i en socialt utsatt situation. Ett annat exempel är ett projekt som hon leder vid Högskolan i Borås och som sker i samverkan mellan olika lärosäten och andra aktörer. Det handlar om användningen av digital teknik vid spelifiering – gamification – för att träna olika ledarskapssituationer i vardag, kris och katastrof.

Samverkan mellan professioner är en central fråga i hennes forskning, liksom brukarmedverkan och samskapande forskning, det vill säga att verksamheterna och dem det berör själva deltar aktivt i forskningen.

– I forskningsprojektet Tryggare äldreomsorg i glesbygden sammanförde vi bland annat räddningstjänsten och hemtjänsten. När olika verksamheter sitter i samma rum och pratar får de ökad förståelse och insikter i hur de kan jobba tillsammans. Hur kan de till exempel hitta gemensamma rutiner för att lösa en situation där en person hela tiden glömmer kastrullen på spisen?

Just nu leder hon forskningsprojektet Ökad trygghet för personer med demens/kognitiv svikt vid försvinnande (ISOLDE). Personer med demenssjukdom är en av de största grupperna som anmäls försvunna varje år. Projektet syftar till att skapa effektivare samverkansmetoder, både för att förhindra att ett försvinnande sker, samt under och efter försvinnandet. Projektet sker i samverkan mellan kommunal äldreomsorg, Svenskt Demenscentrum och Polisen samt forskare från Linköpings universitet och Linnéuniversitetet. En doktorand med bakgrund som både polis och sjuksköterska är knuten till projektet.

– De olika aktörerna som ingår i projektet har olika arbetssätt och regelverk att förhålla sig till, men står inför samma utmaningar, därför blir samverkansprocessen så viktig. Efterforskning av försvunna och saknade personer har hittills varit ett outforskat område i Sverige och Norden. Vi har etablerat ett nationellt nätverk om efterforskning av försvunna och saknade personer för samverkan mellan forskare, praktiker, frivilligorganisationer samt representanter för polisutbildningarna i Sverige, berättar hon.

Ett livslångt lärande för att möta framtidens utmaningar

I framtiden ser hon att välfärden står inför många utmaningar. Det handlar om en demografisk utveckling där allt fler äldre personer behöver vård och omsorg samtidigt som andelen yrkesverksamma minskar, men också om en orolig omvärld med hot och våld, kriser och katastrofer. Men det finns samtidigt möjligheter med ny teknik som kan förbättra kvalitén på vården och omsorgen och skapa nya arbetssätt.

– En stor utmaning är att rekrytera, behålla och kompetensutveckla både medarbetare och chefer inför framtidens utmaningar. Det kan handla om användningen av nya digitala tekniker eller hantering av kriser och katastrofer med de etiska dilemman och behov av prioriteringar som kan uppstå. Möjligheten att gå tillbaka och utbilda sig, det livslånga lärandet och kopplingen mellan utbildning, forskning och praktik kommer att bli allt viktigare i framtiden, säger hon.

Den närmaste tiden kommer hon bland annat att arbeta med att utveckla en ny kurs som handlar om ledning i vardag, kris och katastrof. Dessutom kommer hon att arbeta med att förbereda en ny socionomutbildning och en gränsöverskridande forskarutbildning vid Högskolan i Borås i samskapande med andra. Hon är forskargruppsledare för Arbetsliv & välfärd: Hållbar styrning, organisering och ledning i välfärden, SOLWE, som planerar för en internationell konferens och har nya bokprojekt på gång.

Bland det roligaste med jobbet tycker hon är när tidigare studenter hör av sig och vill samarbeta kring en ny forskningsfråga eller vill att hon kommer och föreläser i olika sammanhang.

– På så vis behåller jag kontakt med verksamheten och skapar också nya kontakter och nätverk. Jag ser möjligheter hela tiden och har många projektidéer, även om alla inte kan genomföras. Men det är ett privilegium att ha ett fritt jobb där jag själv kan välja om jag vill tacka ja, vilket jag oftast gör, säger hon.

Installationsföreläsning

Maria Wolmesjö ger en öppen installationsföreläsning med titeln Att ledarskapa framtidens välfärd, den 3 maj kl. 09:00–10:00 på Högskolan i Borås.

Läs mer om föreläsningen