Digital design måste inte följa samma regler som fysisk design

2024-12-09

Jan Tepe. Foto: Solveig Klug

Foto: Jan Tepe

Digital teknik simulerar inte bara det som är fysiskt verkligt – den kan skapa materiella "realiteter" som avviker betydligt från vad som är fysiskt möjligt, men som uppfattas som lika verkliga under rätt omständigheter. Det öppnar för helt nya möjligheter inom designvärlden.

Detta föreslår Jan Tepe vid Textilhögskolan, Högskolan i Borås, i sin doktorsavhandling, där han har utforskat hur digital teknik kan användas på nya och kreativa sätt inom modedesign.

– Mitt forskningsprojekt visar att digital design inte behöver följa samma regler som fysisk design. I stället för att bara se kläder som något som man täcker kroppen med, kan digital design behandla kroppen, tyget och rymden som likvärdiga designkomponenter. Detta innebär att vad dessa element är och hur de uttrycks kan förändras och anpassas på nya sätt, berättar Jan Tepe.

Hans forskningsprojekt var praktikbaserat, vilket innebär att han testade olika idéer genom att skapa. Metoderna varierade beroende på vilken fråga som undersöktes vid varje tillfälle.

– En intressant upptäckt var hur kollegor som fick testa reagerade på design i virtuell verklighet med VR-glasögon. Jag bjöd in mina kollegor att utforska några av mina designarbeten i virtuell verklighet under de första åren av mina doktorandstudier. I stället för att gå rakt igenom, exempelvis en digital kavaj som svävade i rymden, kröp några av dem under kavajen för att resa sig upp igen på andra sidan. Det visade att uppfattningen om vad vi betraktade som verkligt i det digitala inte nödvändigtvis är sämre än vad vi anser vara verkligt i det fysiska. Det var en viktig vändpunkt i min forskning till att utforska materialitet i det digitala från en annan konceptuell vinkel, förklarar han.

Det konstnärliga perspektivet försummas ofta

Hans avhandling belyser behovet av mer forskning kring den konstnärliga potentialen i att använda digital teknik mer inom modedesign på en materiell nivå.

– Den mesta forskningen inom modedesignområdet och dess digitalisering rör i första hand hållbarhetsfrågor på ekonomisk och ekologisk nivå. Den försummar ofta att betrakta modedesign ur ett konstnärligt perspektiv, vilket är avgörande för området. Min forskning fyller denna lucka, och jag hoppas att det jag föreslår i avhandlingen är ett välkommet bidrag att resonera kring inom fältet i en större skala.

Ytterligare en aspekt med hans forskning handlar också om hur man kommer att se på modedesign i framtiden. En framtid som redan är på gång.

– Om vi för några år sedan var skeptiska till vad digital teknik kan erbjuda, så är vi redan framme vid hur exempelvis unga använder sig av digital teknik, inte minst kopplat till mode. De uttrycker sin identitet mer digitalt än fysiskt i dag. Detta sker inte bara genom digitala plagg, utan även genom vilka kroppar man representeras, och i vilka typer av utrymmen detta sker.

Nu hoppas Jan Tepe att andra inom området modedesign kommer att bli nyfikna på dessa idéer och att det kan leda till nya samarbeten och diskussioner.

Hur ser dina planer ut framöver?

– Min ambition är att fortsätta utveckla den forskning som presenteras i min avhandling. Jag är övertygad om att det jag har arbetat med är av stort värde för forskningsområdet. Jag är kvar på Textilhögskolan till slutet av augusti nästa år och ska fortsätta forska och undervisa. Under tiden hoppas jag på att kunna omvandla mina idéer och ambitioner till konkreta planer för framtiden.

Hur har du upplevt tiden som doktorand på Textilhögskolan?

– Det har varit den bästa tiden i mitt liv. Jag njöt bokstavligen av varje dag på resan oavsett hur händelserik eller utmanande den verkade emellanåt. Jag har fullt ut kunnat fokusera på min forskning samtidigt som jag har fått engagera mig inom utbildningsverksamheten. Att delta i konferenser i olika länder genom åren har också varit mycket givande. Jag kan rekommendera det helhjärtat, avslutar Jan Tepe.