Relationer avgörande vid distansvård i hemmet

Fördelarna med digital övervakning i hemmet är att patienten kan stanna hemma längre och att fler människor, oavsett var de är bor, lättare får tillgång till vård. Men det saknas kunskap om hur utvecklingen påverkar mellanmänskliga relationer i vården.

– Vi behöver hålla jämna steg kunskapsmässigt med utvecklingen som sker just nu, inte bara vad gäller tekniken, utan också hur relationer påverkas, såväl relationen mellan patient och sjuksköterska som sjukvårdspersonalen sinsemellan. Vi behöver också mer kunskap om patientens förtroende för den här typen av vård och vilja att använda tekniken, säger Anna Granath, författare till studien och doktorand vid Högskolan i Borås.

Vid distansövervakning i hemmet, så kallad egenmonitorering, används olika former av digital teknik för att registrera hälsodata som blodtryck, vikt, puls eller saturation (syremättnad i blodet).  Mätinstrumenten kan exempelvis vara en smart klocka, en våg eller ett saturationsinstrument. Övervakningen kan antingen ske genom automatisk registrering eller genom att patienten själv mäter sina värden och skickar in till vården via exempelvis en app.

Sjuksköterskans roll central

I studien har forskarna gått igenom vetenskapliga artiklar från stora delar av världen som handlar om patienters upplevelse av relationen mellan patient och sjuksköterska vid övervakning på distans. Av drygt 9000 artiklar valdes 31 ut och utifrån dessa gjordes tematiska analyser och tre centrala områden identifierades:  Kommunikation och interaktion, känslomässiga aspekter och patientens delaktighet.

– Patienterna upplevde för det mesta relationen till sjuksköterskan vid egenmonitorering som något positivt. Vissa fick till och med en bättre relation till sjuksköterskan. De upplevde en större tillgänglighet och att sjuksköterskan hörde av sig ofta, säger Anna Granath.

Resultaten i studien visar att tekniken kan stärka känslan av trygghet om den används på rätt sätt. Distanslösningarna kan stödja ett mer partnerskapsbaserat arbetssätt mellan vården och patienten, där patienten aktivt deltar i sin behandling.

– Men det förutsätter en engagerad och etiskt medveten sjuksköterska med goda kommunikationsfärdigheter. Risken är annars att patienten upplever ett för tungt ansvar för sin egen vård, att tekniska problem blir en börda eller att övervakningen skapar ett beroende och en otrygghet när den avslutas, berättar Anna Granath och fortsätter:

–  Distansmonitorering kan främja en personcentrerad vård som sätter patienten och de mellanmänskliga relationerna i centrum, vilket också är nödvändigt för att distansmonitorering ska fungera – det är i grunden en relationell process.

Mer kunskap om relationer behövs när ny teknik tas fram

–  Jag hoppas att min forskning ska leda till att man involverar användarna tidigt när tekniken utvecklas, men också att man fokuserar på det relationella, de etiska aspekterna och hur tekniken påverkar förtroendet för vården. Det är viktigt att lyssna på patienterna och på personalen redan i designfasen när ny teknik tas fram, avslutar Anna Granath.

I en kommande studie ska hon studera en pågående genomförbarhetsstudie vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset där patienter efter utskrivning från akutmottagningen monitorerats med hjälp av smarta klockor. Hon kommer då att titta på hur detta kan påverka patientens relation till vårdpersonalen. Förhoppningen är att det ska ge forskarna i projektet mer kunskap om patienternas upplevelse i ett tidigt skede när tekniken utvecklas.

I en tredje studie kommer hon att undersöka hur sjuksköterskor upplever distansmonitorering och hur det påverkar relationen till patienterna.

Läs mer

Länk till studien:

Remotely Monitored Patients' Experiences of the Interpersonal Patient-Nurse Relationship: A Scoping Review

Studien är en del av Interreg-projektet Kontiki som finansieras av Interreg Sverige-Norge, läs mer om projektet:

Kontiki – Artificiell intelligens (AI) som beslutsstöd för patienter och hälso- och sjukvård - Högskolan i Borås