Från tveksamhet till tacksamhet

Vad var det som lockade er att genomföra en utbytestermin?

Jasmine: Främst för att utmana mig själv och vidga mina vyer. Att bo utomlands har alltid varit en dröm, och utbytet gav mig en perfekt chans att testa hur det är att stå på egna ben – och samtidigt få en försmak av livet utanför Sverige. En extra bonus var insikten att en sådan här erfarenhet också är värdefull för framtida karriärmöjligheter.

Naima: Jag har alltid älskat att resa, men också haft en längtan efter att bo någon annanstans än i Sverige. Att kunna kombinera studier med att upptäcka en ny kultur kändes därför självklart.

När ni blev tilldelade en plats i Hongkong kände ni er först tveksamma – vad var det som gjorde er osäkra?

Jasmine: Jag hade en tydlig vision om att studera i Europa, så när jag erbjöds en plats längre ner på min prioriteringslista – dessutom i Asien – blev jag besviken. Jag hade en förutfattad bild och tänkte att alla asiatiska storstäder liknade Bangkok. Eftersom jag har släkt i Thailand kändes Hongkong inte som ett förstahandsval. Det gjorde att jag blev väldigt tveksam till om det ens var värt att tacka ja.

Naima: Jag var också inställd på något annat eftersom Hongkong inte heller var mitt förstahandsval. Jag hade redan börjat föreställa mig hur det skulle vara att bo i ett helt annat klimat och i en annan kultur. Dessutom visste jag inte så mycket om Hongkong och var osäker på om jag skulle trivas. En semester i Asien är en sak, men att bo där i fyra månader kändes som något helt annat. Jag har också varit ganska kinkig med mat tidigare, vilket gjorde mig ännu mer nervös.

Vad var det som fick er att ändå bestämma er för att åka? 

Jasmine: Trots besvikelsen över att inte få mitt förstahandsval kände jag att själva erfarenheten av en utbytestermin var viktigare än destinationen. Jag hade längtat så länge efter det här. Jag bestämde mig för att ändra inställning och tänka att allt händer av en anledning. När jag väl insåg vilken unik chans det var att få bo i Hongkong i nästan fem månader vände besvikelsen till ren entusiasm. De sista månaderna innan avresa kunde jag knappt tänka på något annat än äventyret som väntade!

Naima: Jag kände att en sådan här chans får man inte igen – inte under de här förutsättningarna. Vi fick så bra hjälp både från Högskolan i Borås och från universitetet i Hongkong, vilket gjorde processen smidig. Kompisar som tidigare gjort utbyten sa att det var bland det roligaste de gjort, vilket gjorde mig ännu mer övertygad om att åka.

Nu är ni på plats – hur känns det?  

Naima: Otroligt! Jag visste inte så mycket om landet innan, men wow – Hongkong har allt man kan önska. Stränder, storstadspuls, ett stort campus, bra kurser, uteliv. Att studera ’Fashion Business’ på Hong Kong Polytechnic University är också väldigt roligt, och lärarna är så hjälpsamma och tillmötesgående.

Jasmine: Känslan av att faktiskt bo här och ha en vardag i Hongkong är oslagbar. Jag har verkligen förälskat mig i staden och det är fantastiskt att dela alla unika upplevelser med nya vänner från hela världen.

Samtidigt ska jag vara ärlig: den första tiden var en stor omställning, särskilt att vara så långt från familj och vänner. För mig var det inte kulturen som var den största chocken – vilket många kanske förväntar sig – utan levnadskostnaderna. Man tar lätt för givet att det är billigare i Asien än hemma, men jag insåg snabbt varför Hongkong kallas Asiens New York – och det berodde inte bara på skyskraporna.

Vad upplever ni som den största skillnaden jämfört med att studera i Borås?

Jasmine: I början var det framför allt kulturen i klassrummen. Det är vanligt att studenter pratar under föreläsningarna utan att läraren säger till. Många kommer också 20 minuter till en timme sent – utan att verka stressade. Det är en stor kontrast mot Borås, där man ofta ser stressen hos någon som är bara tio minuter sen.

Arbetsbelastningen på PolyU har också varit intensiv. Vi läser fem kurser parallellt med inlämningar, grupparbeten och slutexaminationer under en treveckorsperiod. Trots tempot har det fungerat bra, eftersom kursinnehållet – enligt min uppfattning – är något enklare än i Borås.

Naima: Ja, absolut det faktum att vi läser fem kurser samtidigt och att nivån är lite annorlunda. I Sverige upplever jag att det generellt är svårare. Här har de även ett annat betygssystem, vilket enligt min uppfattning gör det lättare att klara kurserna.

Det var också oväntat många grupparbeten, vilket blev en liten kulturkrock. Vi hade olika syn på hur man jobbar tillsammans – till exempel hur man skriver eller presenterar en uppgift. I början var det ovant, men i efterhand har det varit spännande att se hur olika arbetssätt man faktiskt kan ha.

Ni delar båda rum med varsin rumskamrat på 12 kvm - hur fungerar det? 

Naima: Bättre än förväntat! Jag var lite nervös innan, särskilt eftersom vi inte bor tillsammans. Det har absolut funnits stunder då man velat vara själv, men då tog man bara en promenad. De sista veckorna längtade jag efter ett eget rum, men i det stora hela har det gått kanon.

Jasmine: Själva storleken har inte varit det jobbigaste, även om det såklart varit lite svårt att hålla ordning. Den största utmaningen har varit hygienen, både i boendet generellt och med min rumskamrat. Man delar 12 kvadratmeter med någon man aldrig träffat och inte valt själv. Till slut lärde jag mig att koppla bort det och acceptera att hennes sida var hennes – och min var min.

Ett råd är att mentalt förbereda sig på att ens egen standard kanske inte delas av ens rumskamrat. Själva boendestandarden var också en chock i början, men man vänjer sig snabbt – särskilt när man tänker på det låga priset och hur lite tid man faktiskt tillbringar på rummet. Jag åkte ju inte hit för att sitta på mitt lilla rum.

Så här i efterhand, hur känns det att ni nästan avstod Hongkong? 

Jasmine: Helt ofattbart! När jag tänker på att jag var nära att tacka nej får jag en klump i magen. Alla upplevelser och minnen jag hade gått miste om ifall jag hade hållit fast vid visionen om Europa. Det jag tar med mig från utbytet – erfarenhet, visdom och minnen – är ovärderligt. Hongkong har blivit som ett andra hem. Hade jag inte åkt, hade jag förmodligen aldrig rest hit. Jag är evigt tacksam för chansen som utbytet gav mig.

Naima: Galet! Nu när terminen är slut känns allt så himla självklart. Det var Hongkong jag skulle åka till. 

Vilka råd skulle ni ge till studenter som funderar på att göra ett utbyte men kanske tvekar lite?

Naima: Tänk inte så mycket! Man kan väga fördelar mot nackdelar i all evighet, men man vet inte hur det blir förrän man är där. Ofta blir det mycket bättre än man tror. Och om det inte blir det – ja, då har man lärt sig något. I värsta fall bokar man en biljett hem. En tjej från England gjorde faktiskt det. Hon saknade sina nära och åkte hem – men ångrade ändå inte att hon försökte.

Jasmine: Mitt främsta råd är: åk bara! Det är en chans du måste ta. Du kommer att lära dig så otroligt mycket. Allt som känns skrämmande nu kommer bara få dig att växa. Se det som en möjlighet till personlig utveckling. Något som också gav mig trygghet var att inse att så många andra sitter i exakt samma båt – det är lätt att hitta människor som förstår dig.

Text: Gustav Kibe
Foto: Privat

Publicerad: 2025-06-04