Skydd för rapporterande person

Genom bestämmelsen i första stycket medges en viss ansvarsfrihet vid rapportering som sker enligt lagen om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden. Ansvarsfriheten är begränsad till att gälla vid åsidosättande av tystnadsplikt och gäller endast om de förutsättningar för skydd som föreskrivs i lagen är uppfyllda. Med tystnadsplikt avses författningsreglerad tystnadsplikt, avtalsreglerad tystnadsplikt och tystnadsplikt som följer av beslut, t.ex. ett beslut som är meddelat av arbetsgivare med stöd av arbetsledningsrätten. Även tystnadsplikt som gäller enligt förordnande eller förbehåll som har meddelats med stöd av författning avses. Någon ansvarsfrihet utöver vid åsidosättande av tystnadsplikt följer inte av första stycket. Den rapporterande personen kan således trots regleringen göras ansvarig för t.ex. ärekränkningsbrott. Den rapporterande personen kan också göras ansvarig för brott som rör nationell säkerhet och andra brott som riktar sig mot staten, t.ex. spioneri, högförräderi, uppvigling, vårdslöshet med hemlig uppgift eller obehörig befattning med hemlig uppgift. Med uttrycket att göras ansvarig avses att hållas ansvarig straffrättsligt, förvaltningsrättsligt eller civilrättsligt. Det kan t.ex. handla om att dömas till fängelse eller åläggas ersättningsskyldighet. En förutsättning för ansvarsfriheten är att den rapporterande personen hade skälig anledning att anta att rapporteringen av just den information som omfattades av tystnadsplikt var nödvändig för att avslöja missförhållandet. Så är inte fallet om rapporteringen kunde ha skett med tillräcklig klarhet utan åsidosättande av tystnadsplikten och den rapporterande personen inte hade några rimliga skäl för att ändå rapportera informationen. Under vissa förutsättningar kan dock den rapporterande personen göras ansvarig vid åsidosättande av tystnadsplikt. Det gäller enligt vid uppsåtligt åsidosättande av s.k. kvalificerad tystnadsplikt. Med kvalificerad tystnadsplikt avses tystnadsplikt som inskränker rätten enligt tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter. Vilka tystnadsplikter som är kvalificerade framgår av offentlighets- och sekretesslagen. Ansvarsfrihet innebär dock inte en rätt för personen att lämna ut allmänna handlingar (prop. 2021/21:193 s. 275)

Enligt 32 kap. 3b § offentlighets- och sekretesslagen gäller sekretess i ett ärende om uppföljning enligt lagen om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden hos en myndighet i ett personalärende om avskedande, uppsägning, meddelande av disciplinpåföljd eller en liknande åtgärd, som har sin grund i ett sådant ärende om uppföljning avseende myndigheten, och hos en myndighet i ett ärende om en annan åtgärd än uppföljning, som har sin grund i ett sådant ärende om uppföljning som avses i 1 avseende myndigheten. Sekretessen gäller för uppgift som kan avslöja den rapporterande personens identitet, och för uppgift som kan avslöja identiteten på en annan enskild, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men.

En repressalie är en direkt eller indirekt åtgärd eller underlåtenhet som vidtas eller inte vidtas på grund av att den rapporterande personen har rapporterat och som ger upphov till eller kan ge upphov till skada eller men för den rapporterande personen.Som repressalier räknas bl.a. avstängning, permittering, uppsägning, degradering, utebliven befordran, ändrade arbetsuppgifter, ändrad arbetsplats, lönesänkning, ändrade arbetstider, utebliven fortbildning, negativ resultatbedömning eller negativa vitsord. Det kan också vara åläggande, disciplinåtgärd, reprimand, ekonomisk sanktion, tvång, hot, trakasserier, utfrysning, diskriminering, missgynnande eller orättvis behandling. Vidare kan som repressalie räknas underlåtenhet att omvandla en tidsbegränsad anställning till en tillsvidareanställning och underlåtenhet att förnya eller uppsägning i förtid av ett tidsbegränsat anställningsavtal. Det kan också gälla orsakande av skada eller ekonomisk förlust inkluderande skada på en persons anseende, svartlistning på grundval av en sektors- eller branschomfattande informell eller formell överenskommelse, förtida uppsägning eller hävande av ett avtal om varor eller tjänster. Repressaliebegreppet ska således tolkas brett. Den gemensamma nämnaren för de repressalier som räknas upp är att det är fråga om något som ger upphov till eller kan ge upphov till skada eller men för den rapporterande personen. Även ett försök till en repressalie, som av någon anledning inte fullbordas, kan ge upphov till skada eller men för den rapporterande personen. En förutsättning för att förbudet ska vara tillämpligt är att det finns ett orsakssamband mellan det förhållandet att den rapporterande personen rapporterar och repressalien. Vid bedömningen av om det finns ett orsakssamband kan ledning hämtas både från de diskrimineringsrättsliga och tryck- och yttrandefrihetsrättsliga repressalieförbuden. Det är inte nödvändigt att rapporteringen är avslutad från den rapporterande personens sida när den som bedriver en verksamhet vidtar åtgärden. En rapporterande person kan således anses ha utsatts för en repressalie på grund av rapportering även om rapporteringen endast påbörjats. Förbudet gäller även om en person som rapporterar anonymt senare identifieras och då utsätts för repressalier på grund av rapporteringen. Repressalieförbudet gäller även till skydd för personer som bistår den rapporterande personen eller som har en viss koppling till den rapporterande personen. Det ska då finnas ett orsakssamband mellan det förhållandet att den rapporterande personen rapporterar och att en repressalie vidtas mot den person som omfattas av skydd. (prop. 2021/21:193 s. 278).

eller att kontakt har tagits eller avses tas med en arbetstagarorganisation för samråd i fråga om rapportering.

Lagens skydd mot hindrande åtgärder och repressalier gäller även när en person överväger att rapportera och av den anledningen vänder sig till sin arbetstagarorganisation för samråd. Med arbetstagarorganisation avses detsamma som enligt 6 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, dvs. en sådan sammanslutning av arbetstagare som enligt sina stadgar ska tillvarata arbetstagarnas intressen i förhållandet till arbetsgivaren. Samrådet kan avse både den lokala och den centrala arbetstagarorganisationen. Samrådet kan ske med någon som är formellt behörig att företräda organisationen eller med t.ex. en facklig förtroendeman. Det krävs inte att personen går vidare och rapporterar informationen som han eller hon har samrått om för att skyddet ska gälla (prop. 2021/21:193 s. 279).