Mina huvudsakliga forskningsområden är inom smarta textilier, som är ett stort område som omfattar allt från fibrer till tyger till slutprodukter, som plagg. Mitt område har främst varit inriktat på tygkonstruktion, i synnerhet stickning, där jag ser fördelen med sömlös integration av t.ex. avkännings- och aktiveringsfunktioner i tyger. Jag har kommit till slutsatsen att min forskningsmetodik kan beskrivas som "ingenjörsdesign", vilket innebär att tillämpa tekniska principer för design och utveckling av nya produkter, system och teknologier. Med denna metodik kan min forskning beskrivas med hjälp av följande teman:

Textilbaserade sensorer för inspelning och stimulering

Hur man använder själva textilier som sensorer och hur man integrerar avkänningsfunktioner i textila strukturer är forskningsfrågorna här. Min forskningsfilosofi har alltid varit centrerad kring idén om "sömlös integration", med massproduktion i främsta rummet. Under 2017 utvecklade jag ett "textrode-band" som är ett stickat band som innehåller 16 elektroder för sEMG-inspelning. Hela biten tillverkades i en enda process med hjälp av en industriell stickmaskin. Senare, 2019, utvecklade jag en kompressionsstrumpa som innehåller 36 elektroder för elektrodmuskelstimulering. Bandet har använts för lindring av fantomsmärta (PLP), och strumpan har testats i en studie för att förebygga djup ventrombos (DVT). Dessa ledde mig att vidare utforska mitt andra forskningstema, som fokuserar på att utveckla smarta textilier för vårdtillämpningar.

Smarta textilier för medicinska och hälsovårdsändamål

De två anslagen från KK-stiftelsen (Scan-to-Knit, 2016–2019 och NeuRehab@Home, 2019–2023) gjorde det möjligt för mig att utveckla en smart textilplattform för PLP-behandling, som har visat att den har potential att användas i andra applikationer för rehabilitering. Sedan 2020 har jag arbetat i två projekt med Karolinska Universitetssjukhuset (IQ-Sock, VINNNOVA; Lisa, Familjestiftelsen Kamprad), där textilsensorerna används som stimuleringssensorer. I alla ovan nämnda projekt har användarnas efterlevnad varit ett huvudfokus för forskningen. Det jag trodde och fortfarande tror är att textilier/smarta textilier är en "game-changer" när det kommer till komfort och användbarhet och att de kan och kommer att underlätta "hembaserade" och "självadministrerade" fördelar i olika vårdmiljöer . För närvarande är jag biträdande handledare till en doktorand (Yohann Opolka) i ett projekt relaterat till Lisa-projektet.

Textila aktuatorer

Mitt utforskande av textila aktuatorer började med mitt engagemang i två Horizon 2020-projekt SUITCEYES (2018–2021) och WEAFING (2019–2022). En av de största utmaningarna inom detta område är hur man sömlöst integrerar aktuatorer i textila strukturer, och jag har använt metoden "ingenjörsdesign" för att tackla denna utmaning. I SUITCEYES-projektet var min huvuduppgift att utveckla plagg som kan hysa olika typer av ställdon och sensorer, medan vi i WEAFING-projektet tog det ett steg längre genom att utveckla mjuka aktuatorer och integrera dem i textila strukturer. Jag har gjort betydande bidrag till dessa projekt på olika nivåer, inklusive i experimentell design, prototyputveckling, ledning av dataarbetsgruppen (SUITCEYES, 2019) och som arbetspaketledare (WEAFING, 2023). Jag är även biträdande handledare till Carin Backe, knuten till WEAFING-projektet.

Till forskarens publikationer i DiVA (Digitala Vetenskapliga Arkivet)

Avhandlingstitel

Textile-Based Sensors and Smart Clothing System for Respiratory Monitoring.