Nedskärningar tema på världens största konferens om funktionsnedsättningar

John Magnus Roos, universitetslektor vid Institutionen för företagsekonomi och textilt management, deltog i maj på konferensen Nordic Network on Disability Research.

– Ett av mina forskningsområden handlar om personlig assistans för personer med funktionsnedsättning. Vart femte år, sedan 2003, undersöker jag kvaliteten på marknaden för personlig assistans utifrån de assistansberättigades perspektiv. FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (Convention on the Rights of Persons with Disabilities, CRPD) trädde i kraft 2008, men de formella lagkraven efterlevs sällan. Jag deltog främst för att uppdatera mig om vad som sker inom området globalt och i vilken utsträckning rättigheterna efterlevs i praktiken.

Vad diskuterade ni på konferensen?

– Vi diskuterade nedskärningar som sker runt om i världen, mycket på grund av den politiska kontexten där människor med funktionsnedsättning inte prioriteras när andra politiska frågor, exempelvis frågor kring ekologisk hållbarhet, landets säkerhet och likformigheten i många samhällen, tar all uppmärksamhet. Diskussioner fördes också om svårigheter och ibland oviljan att försöka förstå människor med funktionshinder utifrån deras perspektiv.

Vad bidrog du med?

– Jag talade om att jämföra olika organisationer som erbjuder personlig assistans till människor med omfattande funktionsnedsättning. Många människor har blivit av med stödet och kvaliteten har försämrats under de senaste åren i Sverige. Även om lagstiftningen har skärpts, exempelvis med digital tillgänglighet, så efterlevs inte detta, varken av offentliga eller privata aktörer i Sverige och runt om i världen. 

Vad tar du med dig från konferensen?

– Att det är ett mycket viktigt forskningsfält som berör många människor. Det var inspirerande att konferensen var så inkluderande och att jag verkligen fick möjlighet att interagera med de personer som min forskning handlar om – många av dem är själva forskare inom Independent Living. Jag har också insett att det datamaterial jag har är unikt, eftersom longitudinella studier inom detta område är mycket ovanliga. Jag känner mig därför väldigt motiverad att fördjupa mig i detta material som sträcker sig över 20 år. Samtidigt tar jag med mig insikten om hur lite jag egentligen förstår av det område jag undersöker – eftersom funktionsnedsättning är oerhört komplext.

Varför är denna typ av forskning viktig?

– Den handlar om människors liv, men inte bara det. Den speglar vårt samhälle och vår tid, som är inbäddad i ett historiskt sammanhang. Begreppet Crip Spacetime diskuteras mycket, vilket i korthet innebär att den tid och det rum som organiserar tillvaron i majoritetssamhället bör tolkas utifrån alternativa perspektiv – särskilt de som är vanliga bland personer med funktionsnedsättning. En sådan insikt är nödvändig för att kunna ta delaktighet och inkludering på allvar. Det får mig även att reflektera över annan forskning som jag håller på med – hur meningsfullt det exempelvis är att studera bilmärken och personlighet, eller hur korrekt det är att undervisa om att ”frisören är den ultimata servicen”.

Hur bidrar Högskolan i Borås till denna typ av forskning?

– Den bredd som finns inom Handel och IT är väl lämpad för att bidra till denna forskning, eftersom forskarmiljön är tvärvetenskaplig och eftersom serviceperspektivet och digitaliseringen är centrala för att förstå kvaliteten inom personlig assistans. Under konferensen träffade jag också andra forskare från Högskolan i Borås, inom andra discipliner – så det finns hopp om ytterligare samverkan inom högskolans ramar.

Din övriga forskning kretsar främst kring företagsekonomi. Hur kopplas detta till forskningen kring funktionsvariation?

– Min forskning ligger i gränslandet mellan ekonomi och psykologi, och har gjort det sedan jag började doktorera 2005 med avhandlingen “Quality of Personal Assistance: Shaped by governments, markets and corporations”. Vid starten av mina doktorandstudier var jag både civilekonom och psykolog. Det var samverkan med finansiären och valet av handledare som avgjorde ämnesinriktningen. Företagsekonomi är relativt nytt för mig, även om många förknippar mig med det ämnet, eftersom min forskning i stort handlar om konsumtion och konsumenter. Funktionshinderforskning är ett brett område där det är viktigt att använda såväl glasögon som mikroskop och kikare. Samtidigt handlar ju Crip Spacetime om att inse att sådana metaforer faktiskt inte räcker.

Vad händer härnäst?

– Den 3–6 juni kommer jag att delta i ytterligare en konferens, denna gång i Rom, där jag kommer att lyfta liknande frågor. Konferensen heter QUIS19, vilket står för 19th International Research Symposium on Service Excellence in Management. Här ligger fokus mindre på personer med funktionsnedsättning och mer på generella faktorer inom servicesektorn. Digitalisering är ett centralt tema, och blir också allt viktigare inom personlig assistans eftersom mycket stöd och kommunikation sker via digitala verktyg. Jag tror att dessa två konferenser kompletterar varandra på ett utmärkt sätt –för att stärka framtida kunskap om funktionshinderstudier och övergripande teorier om servicekvalitet.