Nyblivna IVA-sjuksköterskor med intresse för forskning

Gabriella arbetar på en postoperativ avdelning på Mölndals sjukhus och Elin på en intensivvårdsavdelning på Östra sjukhuset i Göteborg.

Vad innebär era nuvarande arbeten?

Elin:

– Jag vårdar svårt sjuka patienter med allt från trauma till sepsis. Det roligaste med jobbet är att man måste ha en helhetsbild av allting. Det är som ett pussel, om man glömmer av något påverkas en annan del. Det är också väldigt roligt att det är en nära samverkan med andra professioner, läkare och undersköterskor. Man är verkligen ett team och aldrig ensam.

Gabriella:

– Som Elin säger så innebär jobbet verkligen en stor bredd. Man kan se hela kedjan och hur allt hänger ihop. Det är otroligt komplext och jättespännande. Jag jobbar på en postoperativ avdelning och tar hand om patienterna vid uppvaknandet efter operation. Jag trivs med att jobba på en avdelning där jag träffar vakna patienter, till skillnad från en intensivvårdsavdelning där de flesta patienter är sövda. Å andra sidan har man mer kontakt med anhöriga på intensivvårdsavdelningen.

Vad tyckte ni om utbildningen och hur har ni haft nytta av den i ert arbete?

Elin:

– Man får både den teoretiska delen och en djupare bild av hur vår kropp och våra organsystem fungerar. Jag tyckte det var jättebra att vi fick en lång verksamhetsförlagd utbildningsperiod på tio veckor. Då fick vi chansen att tillämpa det vi lärt oss och öva praktiskt. De teoretiska momenten och föreläsningarna om cirkulation och ventilation var också jättebra. Jag planerade att få barn så då passade det bra med halvfart. Jag gick grundutbildningen i Göteborg så det var kul att prova ett annat lärosäte och jag hade hört väldigt mycket gott om utbildningen i Borås innan jag började.

Gabriella:

– Jag har fått en helt annan och djupare förståelse för mitt arbete och jag känner mig tryggare i min yrkesroll. Jag tycker, precis som Elin, att föreläsningarna om cirkulation och ventilation var jättebra. Sedan passade det bra att utbildningen var på halvfart och att det gick att jobba samtidigt som man pluggade.

Ni skrev magisteruppsatsen Intensivvårdssjuksköterskans upplevelser av vårdandet under donationsprocessen. Vad handlar den om?

Gabriella:

– Den handlar om hur intensivvårdssjuksköterskan upplever att det är att vårda en organdonator. Vi kom fram till att det är en väldigt komplex situation som kan innebära emotionella påfrestningar och existentiella utmaningar där frågor väcks om liv och död. Fokus i vårdandet skiftar från att stödja patienten till att stödja de anhöriga. Vi såg också vikten av interprofessionellt samarbete och stöd från exempelvis läkare, andra IVA-sjuksköterskor och transplantationskoordinatorn. Bristen på samarbete kan leda till emotionell stress.

Elin:

– Att vårda en organdonator händer inte så ofta och det ställer stora krav på sjuksköterskan. Patienten ser ju ut precis som alla andra patienter på IVA. Man kan tvivla på diagnosen och att patienten verkligen är död. Det är svårt att hänga med både emotionellt och intellektuellt. Vi kom fram till att det saknas utbildning och att mer kunskap behövs. Vi tycker att man borde ha kontinuerligt fortbildning på avdelningar för att underlätta för sjuksköterskan.

I höstas presenterade Elin och Gabriella sin uppsats på SFAI/ANIVA-konferensen i Uppsala som samlade specialistsjuksköterskor inom anestesi och intensivvård från hela Sverige.

Elin berättar:

– Det var vår handledare Jonas Karlsson som tog initiativet och peppade oss. Vi skickade in ett abstract (kortare sammanfattning av uppsatsen), gjorde en poster och presenterade uppsatsen på plats. Det var roligt att vara i en miljö där man får ta del av ny forskning och att vi fick chans att vara med.

Bild: Elin Örn presenterar på SFAI/ANIVA-konferensen i Uppsala.

Hur är det att skriva en vetenskaplig artikel?

Gabriella:

– Det känns som att det är väldigt mycket nytt, även om artikeln blir en förlängning av vår uppsats. Vi tar hjälp av våra lärare Jonas Karlsson och Åsa Israelsson-Skogsberg som är medförfattare på artikeln. De är med som stöd hela tiden.

Elin:

– Artikeln blir en fördjupad analys av det vi redan gjort. Vi kommer inte att göra något nytt material utan det är snarare mycket att annat att tänka på. Vi behöver skriva på ett visst sätt och känna till olika vetenskapliga tidskrifter och deras regler. Vi ska skriva vetenskapligt på engelska, så det är en stor omställning.

Vad har ni för framtidsplaner?

Elin:

– Jag tycker mitt jobb är fantastiskt kul, men när jag är i vissa miljöer, som exempelvis på konferensen i Uppsala, så blir jag verkligen sugen på att forska. Jag tror jag kommer att doktorera i framtiden. Det verkar superroligt, men jag vill jobba ett tag innan.

Gabriella:

– Jag vill fortsätta jobba kliniskt men gärna ha en fot i forskningen, kanske genom att hjälpa till att samla in data eller som nu när vi skriver på en artikel och jag har ledigt från kliniskt arbete en dag varannan vecka.

Läs mer

Till uppsatsen i Diva

Läs mer om utbildningen:

Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot intensivvård - Högskolan i Borås (hb.se)

Text: Kristina Axelsson
Publicerades: 2023-03-05