Social- och arbetslöshetsförsäkringsområdet granskas endast genom svagare och mjukare form av systemtillsynsverksamhet, en form av tillsyn som det saknas studier och kunskap om. Till skillnad från den betydligt mer beforskade individ- och verksamhetsnära tillsynen vet vi mycket lite om de granskningsstrategier och relationer som finns mellan granskare och granskad inom den svagare så kallade systemtillsynen trots att denna är den enda formen av oberoende granskning av två av våra största välfärdsinstitutioner inom arbetsmarknads- och välfärdspolitiken. Systemtillsyn skiljer sig från samtliga andra granskningsformer, i synnerhet från reguljär tillsyn, då den saknar sanktionsrättigheter gentemot de som granskas. Relationen mellan granskare och granskad kan därför säga vara mer horisontell, och granskaren kan tänkas stå i beroendeställning gentemot den som den granskar – och inte tvärtom – som ofta lyfts fram i forskning om reguljär tillsyn.

Syftet med projektet är därför dels att undersöka vilka granskningsstrategier och relationer som uppstår mellan den granskande och granskade förvaltningen inom svagare tillsyn, och dels om dessa strategier mer skapar en policygemenskap dem emellan eller om ansvarsutkrävande ändå kan ske. Projektet undersöker detta genom en jämförande fallstudie av Inspektionen för socialförsäkringens (ISF) och Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens (IAF) systemtillsyn av Försäkringskassan/Socialförsäkringen och Arbetslöshetsförsäkringen/Arbetsförmedlingen. Trots att IAF och ISF utövar tillsyn av de kanske två mest centrala välfärdssystemen har de inte utforskats som aktörer som kan påverka policyutvecklingen inom sina respektive politikområden, och det saknas kunskap om dess granskningsverksamhet och vad denna form av svagare tillsyn skapar för relation till tillsynsobjektet och därmed ansvarsutkrävande.